wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/423

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Harvardärendet är ännu ouppklarat. Förundersökningsledningen har

beskrivit detta som besvärande och som ett störningsmoment. I vart fall

någon av de utredningsmän som arbetat med det har uppfattningen att

”man nog vet vem det var” (som utförde raderingarna m.m.), ”men att

det inte gått att bevisa”. Faktum är dock just att det inte alls gått att leda

dessa misstankar i bevis, vilket framstår som anmärkningsvärt, om det

finns grund för misstankarna. Är utredarnas hypotes riktig rör det sig

om ett jämförelsevis bagatellartat brott, närmast av karaktären ”pojk-

streck”, som dessutom var preskriberat när de aktuella personerna

hördes senast. Det skall ses i förhållande till den skugga saken kastar

över mordutredningen så länge den inte klarats ut, något de för denna

gärning misstänkta männen för det fall de är skyldiga måste känna av.

Är hypotesen riktig reser utredningens tillkortakommande ett fråge-

tecken rörande kriminalpolisens effektivitet. Men även detta ifråga-

sättande förblir självfallet en hypotes, så länge sakförhållandena inte

kunnat klarläggas.

Utredningen av Harvardärendet uppvisar bl.a. följande brister.

Den första utredningsomgången påbörjades först den 25 mars 1986

då förundersökning inleddes efter en formell polisanmälan från läns-

rätten. Av arbetsmaterialet framgår att polisen redan den 12 mars

kallats till länsrätten efter det att det upptäckts att Olof Palmes besvärs-

handlingar försvunnit och DAFA konstaterat att ärendet raderats. Polis

och företrädare för länsrätten kom vid detta tillfälle överens om att en

formell polisanmälan skulle avvaktas tills dess att saken utretts internt.

Vi anser att polisen mot bakgrund av mordet på eget initiativ borde ha

påbörjat utredningen redan när den erhöll kännedom om att Olof

Palmes besvär raderats och handlingarna försvunnit, eftersom ett

eventuellt samband skulle kunna tänkas föreligga. När utredningen väl

kom igång blev den inte så grundligt genomförd som den borde ha

blivit, bl.a. inriktades den i stort sett på de personer som flexat ut efter

kl. 18.23 (då raderingen skett). Men flexregistreringen kunde inte an-

vändas som grund för en sådan prioritering, eftersom det gick utmärkt

att gå både in och ut utan att använda flexkort.

Bristerna i den första utredningsomgången uppmärksammades av

PU redan under hösten 1987 då en andra utredningsomgång vidtog.

Denna utredning synes emellertid av någon anledning ha runnit ut i

sanden vid årsskiftet 1987/88.

Först kring årsskiftet 1990/91 påbörjade PU en fördjupad genom-

gång av ärendet, vilket var uppseendeväckande sent. Eventuella brott

skulle komma att preskriberas den 28 februari 1991. PU höll dock dess-

förinnan förhör med de två yngre män som misstänktes i samman-

hanget.