Harvardärendet är ännu ouppklarat. Förundersökningsledningen har
beskrivit detta som besvärande och som ett störningsmoment. I vart fall
någon av de utredningsmän som arbetat med det har uppfattningen att
”man nog vet vem det var” (som utförde raderingarna m.m.), ”men att
det inte gått att bevisa”. Faktum är dock just att det inte alls gått att leda
dessa misstankar i bevis, vilket framstår som anmärkningsvärt, om det
finns grund för misstankarna. Är utredarnas hypotes riktig rör det sig
om ett jämförelsevis bagatellartat brott, närmast av karaktären ”pojk-
streck”, som dessutom var preskriberat när de aktuella personerna
hördes senast. Det skall ses i förhållande till den skugga saken kastar
över mordutredningen så länge den inte klarats ut, något de för denna
gärning misstänkta männen för det fall de är skyldiga måste känna av.
Är hypotesen riktig reser utredningens tillkortakommande ett fråge-
tecken rörande kriminalpolisens effektivitet. Men även detta ifråga-
sättande förblir självfallet en hypotes, så länge sakförhållandena inte
kunnat klarläggas.
Utredningen av Harvardärendet uppvisar bl.a. följande brister.
Den första utredningsomgången påbörjades först den 25 mars 1986
då förundersökning inleddes efter en formell polisanmälan från läns-
rätten. Av arbetsmaterialet framgår att polisen redan den 12 mars
kallats till länsrätten efter det att det upptäckts att Olof Palmes besvärs-
handlingar försvunnit och DAFA konstaterat att ärendet raderats. Polis
och företrädare för länsrätten kom vid detta tillfälle överens om att en
formell polisanmälan skulle avvaktas tills dess att saken utretts internt.
Vi anser att polisen mot bakgrund av mordet på eget initiativ borde ha
påbörjat utredningen redan när den erhöll kännedom om att Olof
Palmes besvär raderats och handlingarna försvunnit, eftersom ett
eventuellt samband skulle kunna tänkas föreligga. När utredningen väl
kom igång blev den inte så grundligt genomförd som den borde ha
blivit, bl.a. inriktades den i stort sett på de personer som flexat ut efter
kl. 18.23 (då raderingen skett). Men flexregistreringen kunde inte an-
vändas som grund för en sådan prioritering, eftersom det gick utmärkt
att gå både in och ut utan att använda flexkort.
Bristerna i den första utredningsomgången uppmärksammades av
PU redan under hösten 1987 då en andra utredningsomgång vidtog.
Denna utredning synes emellertid av någon anledning ha runnit ut i
sanden vid årsskiftet 1987/88.
Först kring årsskiftet 1990/91 påbörjade PU en fördjupad genom-
gång av ärendet, vilket var uppseendeväckande sent. Eventuella brott
skulle komma att preskriberas den 28 februari 1991. PU höll dock dess-
förinnan förhör med de två yngre män som misstänktes i samman-
hanget.