wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/428

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


då den avsatt spår i tid och rum.

Det är ju också lätt att konstatera att PU ägnat stora delar av sina resurser till att utreda tips som enbart utgår från motivbilder/brottshypoteser utan att det i tipset funnits någon ”koppling till Sveavägen”.

PKK-spåret är det allt överskuggande exemplet på detta, men det finns som framgått även andra motivrelaterade uppslag som utretts grundligt.

De enligt vår mening troligaste förklaringarna till att basanalyser är så sällsynta i PU är dels att kriminalpolisen saknade vana och kompetens att själva göra sådana, och också var vagt avogt inställd till värdet av arbete av detta slag, dels att utredningen saknat en kraftfull, övergripande ledningsstyrning.

I dessa hänseenden vill vi åter hänvisa till den i avsnittet ”CIA” redovisade framställning som PU gjorde till UD.

Den visar att PU dragit den riktiga slutsatsen att frågor av det slag som förekommer i framställningen behöver besvaras för att behovet av utredningsåtgärder skall kunna bedömas.

Men den visar också att PU stått närmast handfallen inför hur detta skulle kunna ske och inte heller lyckats få fram några svar. Det naturliga hade varit att frågeställningar av detta slag gått via förundersökningsledningen, men denna synes överhuvudtaget inte ha befattat sig med denna nivå inom utredningen.

Enligt vår mening måste det åvila den för utredningen ansvarige, dvs. förundersökningsledaren, att tillse att analyser av det slag vi här efterlyst kommer till stånd.

Att så inte skett är ett tecken på att det varit ett stort, alltför stort, avstånd mellan förundersökningsledningen och den brottsutredande verksamheten i denna utredning.

I brist på basanalyser, som också sakligt skulle avgränsa de aktuella avsnittens innehåll, har PU på oklara grunder sorterat in tips under rubriker som i många fall förefaller missvisande.

De uppslag som förts till avsnitten ”Iran/Irak” och ”Mellanöstern inkl Israel” tycks som framgått många gånger ha insorterats där på geografisk, nationell eller etnisk grund.

Detta spelar måhända mindre roll, så länge utredningspersonalen hittar det material man söker, och PU skall kanske inte lastas för att indelningen – som inte är avsedd för offentligt bruk – ger det felaktiga intrycket att det förekommit en omfattande utredning utifrån de motivbilder/hypoteser som rubrikerna i de internationella uppslagen associerar till.

Som framgått av den redovisade genomgången förhåller det sig i alla händelser inte så.

Som motivbilder/brottshypoteser betraktade är flertalet av dessa avsnitt outredda.

Ser man i stället till ingångsuppgifterna i de enskilda uppslagen är de i allmänhet tillräckligt utredda.

Den reaktiva utredning som förekommit är med andra ord tillfredsställande.

Den är också, som framgått i redovisningen, omfattande, ingående och oftast också utsträckt i tiden.

I någon mån kan det sägas att bristen på basanalys kompenseras av det arbete som nedlagts i utredningen av enskilda