wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/430

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


har dragit stora utredningsresurser, i flera fall för stora för att det egent-

ligen skall anses försvarbart. Vi ifrågasätter om man från utredningens

sida ibland inte koncentrerat sig för mycket på de uppgifter som

lämnats och kontroll av dessa, på bekostnad av en trovärdighetsbe-

dömning av uppgiftslämnaren. Vi inser att det vore felaktigt att avfärda

en uppgift enbart för att den kommer från en person som inte ter sig

trovärdig och vi menar inte heller att man skall göra så. Men det kan

heller inte vara rimligt att fortsätta ta nya uppgifter från en tvivelaktig

uppgiftslämnare på samma allvar, som de inledande uppgifter denne

lämnat, när dessa inte lett någon vart. Det är troligt att PU:s utsatta

ställning med massmedialt intresse och granskande organ lett utred-

ningen till överdriven försiktighet i dessa hänseenden. Ytterst är det en

fråga om hur den övergripande ledningsstyrningen fungerat. I praktiken

synes inte förundersökningsledaren lägga sig i om uppslag ”över-

utreds”. Även i detta hänseende tycker vi att det i denna utredning varit

ett för långt avstånd mellan förundersökningsledningen och själva

brottsutredningen.

Den andra iakttagelse vi gjort gäller det faktum att så många av de

uppslag vi granskat utretts i flera omgångar och över lång tid. Det

torde ha framgått av redovisningen att ett uppslag mycket väl kan ha

utretts, ad acta-lagts, tagits upp igen och ad acta-lagts ånyo för att sedan

tas upp ännu en vända, utan att det av dokumentationen framgår att det

tillkommit någon ny information som påkallat utredningens återupp-

tagande. Det ter sig snarare som detta är ett resultat av att materialet

”processats” i omgångar och att PU ställt successivt högre och högre

krav på fullständig utredning. Utredningen av ett uppslag kan därvid

sträcka sig över mycket lång tid, i princip hela den tid mordutredningen

pågått. I början av vår granskning såg vi denna typ av återupptagen ut-

redning som tecken på att den inledande utredningen vid senare

granskning inte bedömts som hållfast – ibland förhåller det sig uppen-

barligen också så, som t.ex. beträffande polisman A i kapitel 4 – och att

utredningen på detta sätt så att säga underkände sig själv. Sedan

mönstret blivit tydligt för oss har vi i stället kommit att betrakta det i

första hand som ett uttryck för den grundlighet och noggrannhet som

utvecklades inom PU sedan Hans Ölvebro tog över som spaningsledare

1988. Det är inte rimligt att vända denna ambition mot PU och så snart

ett uppslag återupptagits för ytterligare kontroll peka på detta och säga:

se där, detta var tydligen dåligt gjort, eftersom utredarna själva väljer

att gå på det igen. Det skulle i så fall innebära att det från gransknings-

synpunkt hade varit bättre för PU att låta det som en gång ad acta-lagts

ligga, till undgående av kritik av det slaget. Det har vidare påpekats för

oss, att ett återupptagande av ett uppslag kan ha att göra med att

information flutit in i en annan del av utredningen, vilket inte behöver