De företeelser, som brukar förknippas med polisspåret är sins-
emellan av olika art. En grupp är tips och uppslag beträffande enskilda
polismän. De misstankar det därvid kan vara fråga om kan gälla dels
något som kan sättas i samband med brottet, dels politiska uppfatt-
ningar av så extrem art att de skulle kunna ha utgjort ett brottsmotiv.
Denna grupp sammanfaller med det som definierats som polisärenden
(begreppen är, som sagt, överlappande).
En andra grupp utgörs av andra iakttagelser, tips eller uppslag som
berör polisen som myndighet och kan sättas i samband med mordet.
Det föreligger då alltså dels en koppling till polisen, t.ex. en iakttagelse
av en polisbil, dels någon form av samband mellan iakttagelsen och
mordet, iakttagelsen har t.ex. gjorts i mordkvarteren vid den tidpunkt
då mordet begicks.
En tredje grupp av företeelser i polisspåret är iakttagelser av samma
slag som de nyss nämnda, som inte innehåller någon given koppling till
polisen men som skulle kunna ha en sådan koppling. Det rör sig med
andra ord om uppslag som kan misstänkas gälla polisen eller poliser
och kan sättas i samband med mordet. En iakttagelse av civila personer
som kommunicerar med walkie-talkie kan t.ex. avse poliser, med tanke
på att polisen var en av relativt få yrkesgrupper som vid denna tid
använde sig av sådan apparatur (mobiltelefoner av dagens typ var inte i
bruk 1986).
En fjärde grupp är iakttagelser av samma typ som har koppling till
polisen utan att ha något direkt samband med mordet. Det kan gälla ett
allmänt ”mystiskt” polisiärt beteende, men i allt väsentligt innehåller
denna grupp sådant som har med extremism eller ”palmehat” att göra.
Det har sitt intresse att notera till vilken av dessa grupper skilda
element i polisspåret hör. De faktiska och rättsliga möjligheterna till
utredning skiljer sig åt. Från resurssynpunkt är det rimligt att prioritera
utredningsinsatserna utifrån vilken grupp av uppslag det är fråga om.
Den prioriteringen är i sin tur avhängig av den allmänna kunskap som
finns om hur mordet gick till och de antaganden som kan göras utifrån
den kunskapen. De resurser som läggs ned på att utreda en polisiär
konspiration bör t.ex. sättas i relation till sannolikheten av att mordet är
ett resultat av en konspiration. Från den synpunkten finns det alltså två
prioriteringsgrunder, dels själva uppslagets art och substans, dels hur
uppslaget kan fogas in det redan framtagna utredningsmaterialet.