SOU 1999:88 sid. 325 Polisspåret
Dennes sambo hördes samma dag för kontroll av Claes Almgren:s alibi.
Det framgår i uppslaget att Svenska Dagbladet innehållit en artikel om vykortet samma dag som tipset kom in och att Claes Almgren i anledning av detta hört av sig till polisen.
Dagen efter hördes Carl Gustaf Östling om vykortet. (Förhörsvittne på Carl Gustaf Östling :s begäran var polisman Stellan Åkebring.)
Carl Gustaf Östling var vid detta tillfälle anställd hos Protector AB, vilket synes ha varit hans eget företag. Inget av värde framkom; vykortet tycks ha varit ett privat skämt.
I december 1989 inkom ett tips från en anställd vid en vapenfirma angående en revolver Smith & Wesson .357. Vapnet skulle vid tiden för mordet ha ägts av Carl Gustaf Östling , som sedan sålt det till en Ove M.
Vapnet var troligen en ombyggd 38:a med 2 1/2 tums pipa. Tipset är utrett och Carl Gustaf Östling har lämnat upplysningar i uppslaget.
Utöver dessa utredda uppslag finns det en del uppgifter som inte synbarligen föranlett någon utredning, i vart fall inte någon utredning som uttryckligen inriktats på respektive tips.
Överåklagaren Ola Nilsson, som var förundersökningsledare i ”smuggelmålet” mot bl.a. Carl Gustaf Östling , vidarebefordrade i juli 1988 en uppgift från en person som cirka ett halvår efter mordet hade hört ett samtal mellan Carl Gustaf Östling och polisman Stellan Åkebring.
De hade sagt att de visste vem som utfört mordet, men att man aldrig skulle kunna finna mördaren.
Uppgiftslämnaren hördes av PU. Han uppgav då att han inte uppfattat det som att Carl Gustaf Östling och polisman Stellan Åkebring vetat vem mördaren var, utan snarare att de genom sina känningar i utredningen – kollegor som fungerade som livvakter åt Hans Holmér – fått insikter om vem som var mest intressant i utredningen.
Förhörsprotokollet ger intryck av att uppgiftslämnaren något ville modifiera de uppgifter han enligt Ola Nilsson skulle ha lämnat till denne.
Ett underuppslag i utredningen från juni 1988 har följande bakgrund.
Vid en diskussion inom PU angående polisuppslag drog sig kriminalinspektören Ingemar Isaksson till minnes att han en gång råkat höra fragment av ett samtal mellan Carl Gustaf Östling och en viss person, här kallad NN.Referens behövs
Samtalet utspann sig medan man väntade på en hiss i polishuset. Samtalet gick ut på att Sverige var på väg ”åt helvete” och att något borde göras.
NN hade sagt att det fanns folk som skulle se till att det blev ändring. Händelsen inträffade i december 1985 eller januari 1986. Ingemar Isaksson hade endast hört fragment och ansåg själv inte att man kunde dra några större växlar på det han hört.
Han tillade att samtalet förts helt öppet och inte haft något konspiratoriskt över sig. – Det beslöts sedermera att ett uppslag skulle skrivas över Ingemar Isaksson:s iakttagelser.
Det skedde alltså i juni 1988, dagarna efter det att den s.k. Ebbe Carlsson-affären tagit sin början. När de beskrivna diskussionerna