wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/55

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Dennes sambo hördes samma dag för kontroll av Klas A:s alibi. Det

framgår i uppslaget att Svenska Dagbladet innehållit en artikel om

vykortet samma dag som tipset kom in och att Klas A i anledning av

detta hört av sig till polisen. Dagen efter hördes polisman A om

vykortet. (Förhörsvittne på polisman A:s begäran var polisman B.)

Polisman A var vid detta tillfälle anställd hos Protector AB, vilket

synes ha varit hans eget företag. Inget av värde framkom; vykortet

tycks ha varit ett privat skämt.

I december 1989 inkom ett tips från en anställd vid en vapenfirma

angående en revolver Smith & Wesson .357. Vapnet skulle vid tiden

för mordet ha ägts av polisman A, som sedan sålt det till en Ove M.

Vapnet var troligen en ombyggd 38:a med 2 1/2 tums pipa. Tipset är

utrett och polisman A har lämnat upplysningar i uppslaget.

Utöver dessa utredda uppslag finns det en del uppgifter som inte

synbarligen föranlett någon utredning, i vart fall inte någon utredning

som uttryckligen inriktats på respektive tips.

Överåklagaren Ola Nilsson, som var förundersökningsledare i

”smuggelmålet” mot bl.a. polisman A, vidarebefordrade i juli 1988 en

uppgift från en person som ca ett halvår efter mordet hade hört ett

samtal mellan polisman A och polisman B. De hade sagt att de visste

vem som utfört mordet, men att man aldrig skulle kunna finna

mördaren. Uppgiftslämnaren hördes av PU. Han uppgav då att han inte

uppfattat det som att polisman A och polisman B vetat vem mördaren

var, utan snarare att de genom sina känningar i utredningen – kollegor

som fungerade som livvakter åt Hans Holmér – fått insikter om vem

som var mest intressant i utredningen. Förhörsprotokollet ger intryck

av att uppgiftslämnaren något ville modifiera de uppgifter han enligt

Ola Nilsson skulle ha lämnat till denne.

Ett underuppslag i utredningen från juni 1988 har följande bak-

grund. Vid en diskussion inom PU angående polisuppslag drog sig

kriminalinspektören Ingemar I till minnes att han en gång råkat höra

fragment av ett samtal mellan polisman A och en viss person, här

kallad NN. Samtalet utspann sig medan man väntade på en hiss i polis-

huset. Samtalet gick ut på att Sverige var på väg ”åt helvete” och att

något borde göras. NN hade sagt att det fanns folk som skulle se till att

det blev ändring. Händelsen inträffade i december 1985 eller januari

1986. Ingemar I hade endast hört fragment och ansåg själv inte att man

kunde dra några större växlar på det han hört. Han tillade att samtalet

förts helt öppet och inte haft något konspiratoriskt över sig. – Det be-

slöts sedermera att ett uppslag skulle skrivas över Ingemar I:s

iakttagelser. Det skedde alltså i juni 1988, dagarna efter det att den s.k.

Ebbe Carlsson-affären tagit sin början. När de beskrivna diskussionerna