Dennes sambo hördes samma dag för kontroll av Klas A:s alibi. Det
framgår i uppslaget att Svenska Dagbladet innehållit en artikel om
vykortet samma dag som tipset kom in och att Klas A i anledning av
detta hört av sig till polisen. Dagen efter hördes polisman A om
vykortet. (Förhörsvittne på polisman A:s begäran var polisman B.)
Polisman A var vid detta tillfälle anställd hos Protector AB, vilket
synes ha varit hans eget företag. Inget av värde framkom; vykortet
tycks ha varit ett privat skämt.
I december 1989 inkom ett tips från en anställd vid en vapenfirma
angående en revolver Smith & Wesson .357. Vapnet skulle vid tiden
för mordet ha ägts av polisman A, som sedan sålt det till en Ove M.
Vapnet var troligen en ombyggd 38:a med 2 1/2 tums pipa. Tipset är
utrett och polisman A har lämnat upplysningar i uppslaget.
Utöver dessa utredda uppslag finns det en del uppgifter som inte
synbarligen föranlett någon utredning, i vart fall inte någon utredning
som uttryckligen inriktats på respektive tips.
Överåklagaren Ola Nilsson, som var förundersökningsledare i
”smuggelmålet” mot bl.a. polisman A, vidarebefordrade i juli 1988 en
uppgift från en person som ca ett halvår efter mordet hade hört ett
samtal mellan polisman A och polisman B. De hade sagt att de visste
vem som utfört mordet, men att man aldrig skulle kunna finna
mördaren. Uppgiftslämnaren hördes av PU. Han uppgav då att han inte
uppfattat det som att polisman A och polisman B vetat vem mördaren
var, utan snarare att de genom sina känningar i utredningen – kollegor
som fungerade som livvakter åt Hans Holmér – fått insikter om vem
som var mest intressant i utredningen. Förhörsprotokollet ger intryck
av att uppgiftslämnaren något ville modifiera de uppgifter han enligt
Ola Nilsson skulle ha lämnat till denne.
Ett underuppslag i utredningen från juni 1988 har följande bak-
grund. Vid en diskussion inom PU angående polisuppslag drog sig
kriminalinspektören Ingemar I till minnes att han en gång råkat höra
fragment av ett samtal mellan polisman A och en viss person, här
kallad NN. Samtalet utspann sig medan man väntade på en hiss i polis-
huset. Samtalet gick ut på att Sverige var på väg ”åt helvete” och att
något borde göras. NN hade sagt att det fanns folk som skulle se till att
det blev ändring. Händelsen inträffade i december 1985 eller januari
1986. Ingemar I hade endast hört fragment och ansåg själv inte att man
kunde dra några större växlar på det han hört. Han tillade att samtalet
förts helt öppet och inte haft något konspiratoriskt över sig. – Det be-
slöts sedermera att ett uppslag skulle skrivas över Ingemar I:s
iakttagelser. Det skedde alltså i juni 1988, dagarna efter det att den s.k.
Ebbe Carlsson-affären tagit sin början. När de beskrivna diskussionerna