wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/58

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Uppgifter om polisman A i andra uppslag

Uppgifter om polisman A finns även i andra delar av utredningen,

vilket framgår på andra ställen i betänkandet, se särskilt avsnittet om

”Södermötet” och samröret med ”Löjtnant X”.

Polisman A:s delaktighet i den s.k. Ebbe Carlsson-affären 36

Som framgår på annat ställe var polisman A involverad i den s.k. Ebbe

Carlsson-affären. Han drogs in i den genom och tillsammans med två

polismän med vilka han tjänstgjort i Norrmalmspolisens piketstyrka,

Per K och Per J. Polisman A åtalades därvid i juni 1989 för varu-

smuggling, valutabrott och olaga vapeninnehav, efter att under

månadsskiftet juni-juli året innan ha varit anhållen i två dagar. Han

friades från ansvar av Stockholms tingsrätt; polisman A ansågs ha

begått de handlingar som lades honom till last ”under uppfattning att

nödsituation förelåg”. Han dömdes däremot till 40 dagsböter för olaga

vapeninnehav. Svea hovrätt dömde honom emellertid till ansvar på

samtliga punkter. Enligt hovrätten utgjorde förhållandena – så som de

tilltalade i målet uppgav sig ha uppfattat dem – inte någon nödsituation.

Hovrätten bedömde straffvärdet för polisman A:s brott som ”jäm-

förelsevis högt” och noterade att denne var den ende av de åtalade som

agerat för ekonomisk vinnings skull. Polisman A dömdes till 120 dags-

böter, varav 20 ansågs avtjänade genom de dagar han suttit anhållen.

Domens bakgrund var för polisman A:s del att han i april 1988 hade

kontaktats av sin förre kollega Per K, som då hade i uppdrag att i

tjänsten på olika sätt biträda Ebbe Carlsson. Polisman A hade i ett

tidigare skede av Palmeutredningen levererat vapen m.m. till Per K, då

på Hans Holmérs uppdrag. Per K bad denna gång polisman A

undersöka möjligheterna att anskaffa avlyssningsutrustning och ”dörr-

kontroller”. Polisman A fick sedermera en lista på specificerad

utrustning. Han kontaktade ett företag i Hamburg, PK Electronics och

fick klart för sig att utrustningen inte kunde inköpas den vägen för

leverans till Sverige, utan att Rikspolisstyrelsen skulle komma att

underrättas officiellt om utförseln från Västtyskland. Detta var inte

lämpligt och andra alternativ övervägdes därför. Polisman A överens-

kom sedermera med en branschkollega i utlandet att denne mot en

provision om 250.000 kronor skulle köpa och föra ut utrustningen från

Västtyskland till London, där den skulle levereras till A.

Polisman A beställde utrustningen hos PK Electronics; den kostade

knappt en halv miljon kronor. Leveransen skedde i huvudsak i två

36 Se även den mer utförliga redovisningen i kapitel 5, Avsnitt Y – ”Turkiet” (PKK).