wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/68

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


SOU 1999:88 sid. 338 Polisspåret

”"Vittnet Jerker".  Mauno Luukas 


I massmedia har en person som benämnts ”vittnet Jerker” redovisat en iakttagelse av polisman D.

Mordkvällen var han på restaurang Monte Carlo.

Han träffade där en kvinna, Kicki J.

De lämnade restaurangen vid 22:30-tiden, gick Kungsgatan mot Vasagatan, vek av okänd gata norrut och kom så småningom till Adolf Fredriks kyrkogata.

Mellan Holländargatan och Adolf Fredriks kyrkogata iakttog de en atletisk man med en rödaktig walkie-talkie.

På Adolf Fredriks kyrkogata 7 eller 9 gick de in i en öppen port för att värma sig. De tände inte ljuset.

Plötsligt kom en man springande nedför trappan. Han sprang nästan på paret på sin väg ut.

Mannen med walkie-talkien har ”Jerker” identifierat som polisman D.

– ”Jerker” säger sig ha anmält sina iakttagelser till polisen redan veckan efter mordet, men polisen återkom inte, trots att detta hade överenskommits.

Det första uppslaget EBD9631-00 i utredningen angående Mauno Luukas, som synes vara identisk med ”Jerker”, är från maj 1988.

Det framgår inte om det är Mauno Luukas som tagit kontakt med PU eller tvärtom.

Mauno Luukas lämnade i huvudsak de uppgifter som framkommit i massmedia.

Det framgick vidare att han och ”Kicki J” hade fortsatt ut på Sveavägen och fram till mordplatsen, där de hade bevittnat upplivningsförsök och kvarstannat tills ambulansen lämnat platsen.

De hade sedan gått hem till ”Kicki J” i Gamla stan, där hon bodde i en liten lägenhet på Stora Nygatan.

Ett nytt förhör hölls kort senare.

Vid slagning framkom att Mauno Luukas, som till yrket var sjukvårdsbiträde, hade viss kriminell belastning, men ej var känd av säkerhetspolisen.

Ett nytt förhör EBD9631-00-D hölls av PU i slutet av maj.

Det gick till så att Mauno Luukas hämtades vid Centralstationen, varefter han ”vallades” runt på de platser varifrån han redovisat iakttagelser.

Samma dag som detta ägde rum hördes Mauno Luukas sambo per telefon.

En vän till Mauno Luukas hördes kort därefter.

I september 1988 upprättades en promemoria över ett samtal PU haft med journalisten Maja-Lena Rådelius, där denna redovisade kontakter med Mauno Luukas, liksom en del bedömningar angående denne.

I oktober samma år föreslog utredningsmannen enligt vad som antecknats att uppslaget skulle läggas ad acta av följande skäl.

Utredningen visade att Mauno Luukas lämnat motstridiga uppgifter om mordkvällen och natten.

Identifieringen av polisman D hade gjorts utifrån tidningsbilder långt efter mordet.

Utredaren betraktade identifieringen som ”misstänkt självsuggestion”.

Mauno Luukas uppgift att han ringt till dåvarande palmeutredningen efter mordet hade inte avsatt några spår i form av spaningsuppslag, varför uppgiften kunde misstänkas vara osann.

Den kvinna Mauno Luukas varit tillsammans med mordkvällen och natten hade inte kunnat identifieras.

Vid vallningen på Stora Nygatan visade Mauno Luukas ”negativt intresse” för försöket att spåra ”Kicki J”.

Journalisten Maja-Lena Rådelius uppgifter visade vidare att Mauno Luukas