portfölj, som innehöll diverse papper, en kikare och en med fem
patroner laddad revolver av märket Smith & Wesson .38 special.
Polisman L hade efter mordet företagit en uppmärksammad bilresa
söderut tillsammans med en Lars L. De hade färdats i en svart
Mercedes med ”sotade” rutor och dragit till sig uppmärksamhet. De
hade vid flera tillfällen kontrollerats av polis, varvid de lämnat
motstridiga besked om sina förehavanden och planer. – Lars L hade
dessutom för egen del lämnat uppgifter om iakttagelser han gjort före
mordet (han skulle sedermera också ange polisman L för mordet).
Sammantaget var omständigheterna så anmärkningsvärda att polisman
L och Lars L greps när de den 7 mars 1986 på sin resa anlöpte Malmö
med färja efter ett besök i Köpenhamn. Polisman L hördes omgående
och fick även delta i en konfrontation. Han släpptes därefter. Samtidigt
med förhöret genomfördes efter beslut av chefsåklagaren K.G.
Svensson husrannsakan i polisman L:s bostad. Polisman L uppgav vid
förhöret att han då mordet begicks besökt ett nöjesställe i Norrtälje till-
sammans med ett antal angivna personer. Uppgifterna kontrollerades
och visade sig ge stöd för polisman L:s uppgifter. Inget annat som
kunde ge grund för misstankar mot honom framkom.
I april 1986 beslutade Per-Göran Näss att det inte skulle vidtas
några ytterligare utredningsåtgärder mot polisman L. Polisman L:s va-
pen provsköts dock drygt ett år senare. Enligt besked från SKL talade
inget för att mordplatskulorna utskjutits ur revolvern i fråga. – Upp-
gifter angående polisman L fortsatte att flyta in från Lars L. Redan den
tidigare utredningen hade emellertid, som det heter i Per-Göran Näss
utredningsunderlag, visat ”att Lars L saknar trovärdighet”.
Utredningsåtgärderna avseende polisman L blev föremål för JO:s
prövning (JO:s beslut 1986-10-22). I en anmälan till JO i mars 1986
riktade polisman L kritik mot säkerhetspolisen för dess ingripande mot
honom. Per-Göran Näss kommenterade klagomålen utförligt. Han
skrev bl.a.
Polisman L har uttryckt farhågor att han kan få svårt att gå tillbaks till
tjänsten som polis. Skulle dessa farhågor till någon del besannas torde
emellertid orsaken därtill icke stå att finna i annat än polisman L:s egna
förhållanden och icke bero på säkerhetsavdelningens handläggning av detta
ärende.
JO bedömde dels gripandet och förhöret den 7 mars 1986, dels den
samtidigt företagna husrannsakan i polisman L:s bostad. JO godtog
genomgående de överväganden säkerhetspolisen gjort och fann inte att
förhör, hämtning eller husrannsakan genomförts på något otillbörligt
sätt.