wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/254

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


GH berättade också att han var ensamstående, hade normal kroppsbyggnad och var ca 185 lång.

Den 13 januari 1994 gjorde PU en anmälan till vederbörlig polismyndighet mot GH, som misstänktes för grovt brott mot vapenlagen. Av ett bifogat personblad framgår att åklagarinträde skedde den 17 januari 1994 och att chefsåklagaren Anders Helin var förundersökningsledare. Den 13 januari gjordes också en ny registerslagning på GH.

Det förekommer sedan inga dokumenterade utredningsåtgärder förrän ett år senare, i januari 1995. Under mellantiden presenterades GMP för PU och vid den genomgång av materialet som PU gjorde i anledning av denna kom GH att upptas på den GMP-kontrollistan. Han kom senare att klassificeras som GMP-objekt.

I början av januari 1995 tog utredningen mot GH viss fart. Genom inre spaning fick PU bekräftat att han var ensamstående. Försäkringskassan hade inga uppgifter om honom sedan 1986. Kontakt togs med hans tidigare arbetsgivare. Arbetsgivaren hade gjort en notering om att GH inte var lämplig att återanställa. Från myndighetsregister erhölls uppgift om att GH hade skulder, främst avseende obetalda skatter. Det framkom vidare att GH ansökt om socialbidrag i december 1994. Vid en kontroll med låneinstitut i Stockholm framkom att GH under 1994 tagit flera lån.

Vidare tog PU kontakt med generalagenten för Smith & Wesson i Sverige. Därifrån uppgavs att en vapenhandlare skulle ha betalat ca 2 500 kr för en sådan revolver som GH innehaft om den hade varit i normalskick. Om vapnet varit i extremt gott skick hade en handlare kunnat betala ca 4 000 – 5 000 kr för det. Vapenhandlaren skulle sedan ha lagt på ca 1 000 kr vid en försäljning.

Förundersökningsprotokollet och domen avseende det djurplågeri som GH tidigare dömts för beställdes in. Djurplågeriet bestod av att GH vid ett tillfälle sparkat en grannes hund för att han blivit irriterad över att denna sprang lös och skällde. Hundens ägare hade påstått att GH även hotat henne genom att säga ”jag skall slå ihjäl dig” och GH åtalades därför för såväl djurplågeri som olaga hot. Åtalet för olaga hot hade emellertid ogillats.

Den 13 januari 1995 kontaktade PU Torsten S, den polisman som undertecknat påminnelserna till GH. Denne tillfrågades om han kunde erinra sig att han vid något tillfälle gjort hembesök hos någon innehavare av en Smith & Wesson .357 Magnum. Torsten S berättade att han gjort ett enda hembesök i anledning av provskjutningsaktionen. Hembesöket gällde en revolverägare bosatt i ett sommarstugeområde. Han hade fått kontakt med revolverägaren, som först varit avogt inställd men som blivit mer välvillig när hans stora radioamatörintresse