wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/266

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


ningar det kunde bli fråga om och intresset av att nå vidare kunskap om mordet leder oss dock till slutsatsen att insatserna var befogade. Detta gäller även om Resslers bedömning av åtgärderna från GMP-synpunkt är riktiga. Det bör därvid beaktas att åtgärderna hade rekommenderats PU från FBI-håll och i den svenska GMP.

Överhuvudtaget anser vi att man bör vara försiktig med att ifrågasätta det meningsfulla i olika initiativ och försök att nå vidare från PU:S sida, givetvis under förutsättning att utredarna håller sig inom ramen för polisens rättsliga befogenheter. Vi finner det desto mer uppseendeväckande att vissa uppslag i GMP-materialet inte uttömts eller utretts först med betydande fördröjning, se vidare nedan.

Vissa utredningsuppslag

Ensamstående man boende i innerstaden som gjort sig av med en revolver av den typ som användes vid mordet. GH aktualiserades i PU genom den provskjutningsaktion som beslöts under 1989. I januari respektive maj 1990 skickades två påminnelser till GH att han skulle inställa sig hos polisen med sitt vapen. Rimligtvis måste en första kallelse ha skickats till honom dessförinnan, men spår efter någon sådan har inte kunnat hittas. Efter 1990 och fram till januari 1994, när PU fick telefonkontakt med GH, vet man i brist på dokumentation inte om några åtgärder vidtagits för att få kontakt med GH. När PU i efterhand tillfrågat den person som varit med och handlagt provskjutningsaktionen och som undertecknat påminnelserna, Torsten S, har denne erinrat sig att han med största säkerhet varit i den sommarstuga som GH bodde i. Såvitt Torsten S kunde minnas hade han dock inte träffat på GH, utan en annan person som varit radioamatör. Trots att Torsten S uppgivit att han troligen gjort anteckningar om hembesöket, finns inga sådana registrerade i materialet. Någon uppgift om vid vilken tidpunkt det skulle ha skett finns inte heller. Det är anmärkningsvärt att polisen vid ett hembesök hos någon i anledning av en brottsutredning underlåter att göra en tjänsteanteckning om var man varit, vid vilken tidpunkt och vad som har hänt. Som framgått talar den fortsatta utredningen för att Torsten S aldrig träffade GH överhuvudtaget.

Även i övrigt är hanteringen uppseendeväckande. Om man beslutat att genomföra en så vittomfattande åtgärd som provskjutningsaktionen utgör, borde det vara självklart att vidta åtgärder, som säkerställer att alla vapenägare fångas upp. Om någon kallad person inte inställer sig måste det finnas rutiner för uppföljning och utredning av varför vederbörande inte kommer. Det förhållandet att någon verkar hålla sig undan bör rimligen betraktas som en spaningsindikation (jfr nedan). Vi har