wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/93

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


vad som var klarlagt redan dessförinnan, dvs. att det cirkulerade vapen och även magnumrevolvrar hos Sigvard C och i kretsen kring denne, tillförde förhören inte särskilt mycket. De framstår mer som en dokumentation av ett idogt spaningsarbete, bedrivet i förhoppningen att få upp ett spår efter mordvapnet. Något sådant spår hade PU dock uppenbarligen ännu inte fått upp.

I ett hänseende kom emellertid Sigvard C att lämna en helt ny uppgift av intresse. I ett förhör den 6 december 1991 uppgav han till synes plötsligt att han "inom sig” hade en minnesbild av att han hösten/vintern före mordet gett Christer P en revolver, en Smith & Wesson .357, som Christer P skulle använda för att skjuta salut på en väns födelsedag. Det var troligt att Christer P även fått med sig ammunition. Sigvard C sade sig inte ha fått tillbaka vapnet. Uppgiften skall ses bl.a. mot bakgrund av att Sigvard C många gånger förr hade fått frågan om han gett Christer P ett vapen och alltid svarat nej. – Den nya uppgiften föranledde PU att göra en förteckning över de personer i Christer P:s närhet som hade födelsedag vid den tid som kunde vara aktuell. Förteckningen upptar 16 namn. Någon ytterligare utredningsåtgärd finns inte dokumenterad.

Nästa förhör dröjde exakt fyra år, dvs. till den 6 december 1995. Sigvard C hade nu fått cancer, var döende och sade sig inte vilja ta med sig några hemligheter i graven. Han upprepade, med något större detaljrikedom, uppgifterna från det föregående förhöret. Det hölls ytterligare två förhör, varav ett spelades in på video, där Sigvard C vidhöll, att han gett Christer P en magnumrevolver före mordet och att han aldrig fått den tillbaka. I det sista förhöret sade Solveig Riberdahl till Sigvard C att det vore väldigt bra om han kunde redogöra för varför han inte berättat om de här sakerna när han hördes i domstolarna. Sigvard C svarade så här:

Ja, jag tycker själv att det är, undrar samma sak själv, varför jag inte gjorde det då. När det idag framstår så tydligt för mig hur det hela gick till liksom, i stort i alla fall. Och då, men att jag kanske tyckte då att det hade ju inte då med Christer P att göra, jag vet inte vad jag kan ha haft för att, inte ville dra upp onödigt mycket, samtidigt tänkte jag för min egen del också, som att det är så, då tyckte jag kanske det framstod som jävla angivare vet du, någonting sånt där.

Detta det fyrtiotredje och sista förhöret med Sigvard C slutar med ett replikskifte mellan denne och Anders Helin:

Helin: Slutligen Sigge, det är elakt, jag vet och det är tjatigt också, men är det inte på det här viset att du ställde upp för Christer tidigare i domstolarna?