wpu.nu

Sida:Broken/Ann-1999-09-13 1327 Granskningskommissionens bet\xc3\xa4nkande ang\xc3\xa5ende brottsutredningen efter mordet p\xc3\xa5 statsministet Olof Palme Del 3 1999\x3b88 - Del 3\x2epdf/196

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


oss, inklusive svar på ställda frågor, inte avvek från vad som sagts vid besöket 1994. Allmänt ansåg Mardigian vidare att GMP väl verkade återspegla det som berördes vid dessa diskussioner.30

Av diskussionen kring metoden som sådan kan följande slutsatser dras. ”Profiling”, som är den vardagliga engelska termen för GMPmetoden, synes inte betraktas som en skarpt avgränsad metod att användas endast under vissa särskilda betingelser. I stället betecknar den allmänt analyser som utgår från en gärningsmans beteende, spåren på brottsplatsen och kunskap om offret. Kärnan är själva angreppssättet där man sammanställer fakta som avser annat än gärningsmannens identitet. Det sistnämnda synes ursprungligen sprunget ur nödvändighet; metoden har utvecklats i fall där man inte har några spår efter en viss individ, varför man i stället söker efter vilken typ av person som kan ha utfört gärningen.

Det finns enligt FBI-gruppen inget som hindrar att ”profiling” används i samband med ett enskilt brott, dvs. det behöver inte vara fråga om ”seriebrott”, inte heller behöver det vara fråga om sexualbrott. Enheten tog ofta fram profiler i samband med ”vanliga” mord. Det avgörande är om brottet lämnat tillräckligt med spår att analysera. Ett statsministermord skiljer sig i den bemärkelsen inte från andra brott där det kan vara aktuellt att teckna en profil.

Frågan om den information som föreligger från brottsplatsen i mordfallet Olof Palme är tillräcklig för en profil besvarades bestämt jakande. FBI-gruppen ansåg att det fanns mycket tolkningsbar information även om man bara begränsade sig till vad som skett på själva mordplatsen (jfr motsvarande uppgift i GMP:s ovan citerade sammanfattning från PU:s besök vid FBI).

Av FBI-enhetens informationsmaterial över den egna verksamheten framgår att det ligger i sakens natur att "profiling” används i sammanhang där det inte finns en misstänkt – rubriken är ”Profiles of Unknown Offenders”. Det är alltså också så metoden vuxit fram. Frågan om man, som i mordfallet Olof Palme, kan göra en gärningsmannaprofil i ett läge där man redan har en huvudmisstänkt, som inte har kunnat avföras, är mot den bakgrunden något retorisk, vilket framgick när den ställdes till FBI-gruppen. Å ena sidan synes det vara rätt självklart att den inte används i ett sådant fall – det finns ju redan en misstänkt att inrikta sig på. Å andra sidan förlorar det analytiska angreppssätt som utnyttjas vid ”profiling” inte sin mening bara för att det finns en

30

Ingenting av det som framfördes från FBI:s sida pekade mot att redogörelsen i GMP för de diskussioner som fördes 1994 skulle vara oriktig; någon detaljerad genomgång av detta gjordes dock inte och det var inte heller syftet med kommissionens kontakter med FBI att följa upp vad som förevarit 1994.