wpu.nu

Sida:Broken/Ann-1999-09-13 1327 Granskningskommissionens bet\xc3\xa4nkande ang\xc3\xa5ende brottsutredningen efter mordet p\xc3\xa5 statsministet Olof Palme Del 3 1999\x3b88 - Del 3\x2epdf/221

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


NN visade påtagliga personlighetsstörningar. Han var folkskygg, mycket aggressiv och oberäknelig. Vid tiden för mordet brukade han bära en mörkblå täckjacka och tjocka glasögon. I februari 1994 hördes också en polis som stoppat NN när denne var ute och sprang mitt i natten. Polismannen bekräftade kvinnans uppfattning om personlighetsstörningar. Under en tid 1994 bedrevs viss spaning mot NN. I nya förhör med honom i mars 1994 medgav han att han haft visst samröre med EAP, dock inte vid tiden för mordet. Enligt kontroll med säkerhetspolisen var han inte känd där. I ärendet finns en av PU upprättad promemoria från mars 1994, där NN beskrivs som ”undfallen, klen och tafflig och föga företagsam”. Han bedöms ”sakna kurage för att utföra någon form av våldshandling och då icke minst bege sig till Stockholms City och föröva ett mord på öppen gata inför andras ögon”. 3. Man iakttagen på mordplatsen årsdagen 1994 (GB). GB kom till PU:s kännedom genom den bevakning av mordplatsen och gravplatsen som skedde den 25-28 februari 1994. GB iakttogs då vid två tillfällen. Vid det första tillfället företogs personkontroll, varvid han identifierades och upplystes om att han skulle komma att kallas till förhör i PU. Vid det andra tillfället uppträdde han mycket underligt vid mordplatsen. – GB bodde vid tiden för mordet i en lägenhet i Gamla stan. – ett förhör i maj 1994 uppgav GB att han tillfälligt arbetade på ett statligt ämbetsverk beläget nära mordplatsen och att han på väg till och från arbetet brukade passera i dess närhet. Han uppgav att han troligen hade varit hos vänner utanför staden under mordkvällen. Efter flera turer bekräftades dessa uppgifter (GB vägrade uppge namnen på de personer han besökt) av vännerna i maj 1996. – GB har bedömts vara ett s.k. GMP-objekt. 4. Psykiskt störd man med arbetsplats i mordkvarteren. I november 1988 tipsade en person PU om NN. Denne sades vara rättshaverist och skulle vid tiden för mordet ha arbetat på Sveavägen nära mordplatsen. Tipsaren uppgav att NN utseendemässigt var lik Christer P, att han var psykiskt sjuk och att han själv påstått att han varit på sitt tjänsterum på mordkvällen. I januari 1992 hördes NN. Han uppgav att han troligen hade varit ensam i hemmet i en förort vid tidpunkten för mordet. I februari 1992 inkom ett tips från en läkare som berättade att han hade en patient som hade bott eller arbetat i närheten av mordplatsen vid tiden för mordet. Patienten led av en särskild sorts schizofreni, vanlig hos attentatsmän vid denna typ av brott. Patienten hade viss vapenkunskap, var otroligt lik Christer P och hade en särskild gångstil som berodde på en hjärnskada. Patienten visade sig vara identisk med den hos PU tidigare kände NN. – NN hördes på nytt i september 1993. Han berättade då att han hade psykiska besvär, innebärande bl.a. obehags