wpu.nu

Sida:Pol-1986-03-04 1050 E15-A Förhör-med-Lars-Jeppsson.pdf/2

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


för innan stått och tittat ner mot Sveavägen om han skulle gå dit och hjälpa till på något vis.

Jeppsson uppger att han såg mannen snett bakifrån på några meters avstånd.

Han har här svårt att bedöma avståndet vilket skall korrigeras med en vallning på platsen sedan.

Han säger sig inte ha sett mannens ansikte och har svårt att beskriva mannens kläder.

Han uppskattar mannens längd till ungefär av medellängd. Själv är Jeppsson 164 cm lång och mannen var längre än han själv.

Vidare uppger han att mannen var tämligen kraftig över axlar och rygg.

På huvudet bar han en keps. Och tror att den var mörk eftersom han inte särskilt lade märke till den.

Han hade vidare ett mörkt plagg typ jacka eller rock.

Jeppsson är medveten om att han vid ett första förhör sagt att detta skulle vara typ täck eller dunjacka men är nu osäker på om så var fallet.

Beträffande detta plaggs längd säger han sig heller inte kunna minnas om han såg om plagget räckte ner över benen på mannen.

Han säger sig heller inte kunna beskriva byxor eller skor utan säger att det var en mörk figur som försvann upp för trappan.

När mannen kommit upp för trapporna och nått Malmskillnadsgatan vände han sig om och tittade neråt. Jeppsson gick då in bakom en barack så att han skymdes av denna.

Jeppsson säger här att mannen endast kastade en blick över axeln så att Jeppsson kunde skymta en del av hans ansikte men kunde ändå inte urskilja några detaljer i ansiktet så som om mannen hade skägg eller bar glasögon.

Han kastade sedan en blick neråt Sveavägen igen och såg att det hade samlats folk runt omkring den skadade och därefter bestämde sig Jeppsson för att följa efter den springande mannen.

I det läget hade han förstått vad som hade hänt, det vill säga att två skott hade avlossats och någon hade blivit skadad och att det förmodligen var gärningsmannen som sprang ifrån platsen.

Han säger sig dock ha uppfattat det ungefär som en film utan att egentligen förstå allvaret i det hela.