wpu.nu

Sida:Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf/14

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


F:
H:


F:
H:


F:
H: hörnet och dåhon, för det ser tydligen rättut och då tittar jag upp på lisbet igen och då är hon på väg emot mig, sen försöker hon knuffa undan mig men då fortsatte jag igen och hon säger någonting om den där lilla till trotoo ren, det är något om att han var dum och så där, någonting men jag har försökt tänka på det men det går inte. Säger hon någonting typ att det verkar som att hon kände igen personen, denne man? Det var någonting om att hon sa att han en ruggig människa eller någonting sånt där. En otäck person, dum? Ja någonting om att det var någon buse eller något sånt där. Det är så svårt, det står helt stilla i huvudet när man väl vill ta fram där och det ligger på tungan hela tiden, att det är någonting hon. sa. Yttrade hon någonting om att det var han som gjorde det, däråt sprang han eller något? Jo det sa hon, därát sprang han och så stod hon och pekade mot gränden. Det gjorde hon? Det gjorde hon ja, nu när du säger det, jo. Så hon pekade då Tunnelgatan österut? Ja, jo det sa hon däråt sprang han, jo. Sa hon vad som hade hänt eller? Hon var väldigt så förtegen om vem sin man var och så förrän polisen kom till platsen, några sekunder tror jag att hon fick för sig att det var jag som hade gjort något dumt, för att lite grann då, hon försökte knuffa bort mig och du ska inte göra det här och då röt jag till till henne och så sa jag att om vi inte får igång pulsen så är det ingen idé att vi skaffar en ambulans och då tittade hon bara på mig men jag var ju tvungen att ryta ifrån för hon försökte verkligen dra bort mig, jag har tänkt så mycket på vad hon har sagt och det är så svårt men just det här att däråt sprang han sa hon.


F:
H:


F:
H: 9


F:
H: sa


F: Det sa hon.
H:

Ja.