wpu.nu

Sida:Pol-1986-06-09 13.30 EA9982-3 Förhör Roland Bergström.pdf/4

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


var en bil som var nära här.

Och som jag uppfattade det så var det taxibilen han syftade på.

Men han berättade också att när polisen kom, och han sa att de kom väldigt snabbt.

Så sprang han in efter dom in i Tunnelgatsgränden och motivet att han sprang efter det var att han fick uppfattningen att de hade fått ett felaktigt signalement på gärningsmannen.

Just det här med kepsen och trenchcoat.

"Så sade han så var ju jag klädd och jag sprang efter dem för att tala om att det var fel".

Men han hann inte ifatt dom utan hade väl återvänt då utan det.

Sedan berättade han då också att han hade ju missat sitt tåg. Och jag, dessa tider är jag säker på, det jag säger nu är jag nästan säker på, och det är att jag fick intrycket av att han senare ringde efter en taxi och åkte hem. Att han sade till mig att han fick ta taxi. Men jag är inte hundra procent säker just på den uppgiften. Men jag förstår inte vad jag skulle fått den ifrån annars.

Jag fick i alla fall klart för mig att han hade återvänt till Skandia också. Men sedan beträffande den här tidsangivelsen.

Jag ska också säga det att jag åkte alltså in till Skandia då efter att ha pratat med honom den andra gången då jag sa att jag är klar och kan åka in.

Och så åkte jag in hit och så tittade jag på tiden här och konstatera att det var 23:19 då.

Sedan ringde jag honom på nytt härifrån och gav honom tidsangivelsen.

Och då sade jag det att "gick du direkt ut på gatan då, stannade du inte och prata med vakterna någonting". Nej, jag gick direkt ut.

Det fann jag lite anmärkningsvärt för att det är ganska vanligt när vi jobbar sent att man stannar och byter ett par ord med väktarna. Men det påstår han att han inte gjort.

Därför menade han att den tidsangivelsen jag hade här den var ganska säkert riktig då.

Då konstaterade vi sådär att det kan ju liksom vara någon minut senare då, så om det var 23:19 han stämplade så var det kanske 23:20 när han var ute på gatan. Det var inte omöjligt. Men inte just så mycket mer.

F: Mm. Och klockan var rätt hos er.