wpu.nu

Sida:Pol-19860405-1110-åke-larsson-E20-2.pdf/4

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


FHL Lars Jonsson: Men åt något håll?

Åke Larsson: Åt något håll. Det var neråt mot -.


FHL Lars Jonsson: Anting-

Åke Larsson: Norr- norrut på Sveavägen.


FHL Lars Jonsson: Antingen Sveavägen norrut eller -?

Åke Larsson: Jaha, eller Tunnelgatan.


FHL Lars Jonsson: Eller Tunnelgatan österut,

Åke Larsson: Jaha, just. Jaha, just det.


FHL Lars Jonsson: Försvann någon.

Åke Larsson: Jaha, just precis.


FHL Lars Jonsson: Du ser alltså någon som

Åke Larsson: Jaha, det var -


FHL Lars Jonsson: - springande lämnar platsen?

Åke Larsson: Jaha.


FHL Lars Jonsson: Det är bara så här alltså?

Åke Larsson: Ja, det är bara -, väldigt (ohörbart) -


FHL Lars Jonsson: Helt- helt -, bara någon bråkdel av en sekund,

Åke Larsson: Ja, ungefär.


FHL Lars Jonsson: Du får ett intryck mer -

Åke Larsson: Jag får ett intryck va' och så ser -.


FHL Lars Jonsson: Mera än du kan beskriva någon viss person.

Åke Larsson: Nehej, det kan ha vart en kärring på 80 år, det kan ha vart vad som helst va' så det -,


FHL Lars Jonsson: Men någonting -, du får alltså intrycket att någon lämnar platsen springandes?

Åke Larsson: Jaha. Mm.


FHL Lars Jonsson: Vad ser du mera? Du ser alltså den här som faller.

Åke Larsson: Sen ser jag någon som - vad heter det? - hoppar ur en taxi va'. Det ser jag och springer fram där.

Och vad jag har fått för uppfattning, det är att han försöker hjälpa den som ligger där va' och då fick jag liksom så här - det kan ju ha vart en hjärtattack eller nånting, tänkte jag då va'.

Och det var väl allas tanke i bilen va', det var därför Anna Hage sprang ut då och försökte hjälpa till. Jag tänkte inte mer på det, det var onödigt och stanna här och så att det blev en massa folk, så vi körde iväg igen va'.