wpu.nu

Sida:Pol-1987-03-20 D6866-00 Främlingslegionär.pdf/27

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Prot. 1990/91:115 21 maj

Anf. 102 Utrikesminister STEN ANDERS. SON (s):

Hery talman! Jag har alltid betraktat frågorna som ställs här med stor respekt. Det här är inte första gången jag upplever att en fråga har spelat en positiv roll. Det är utmärkt att det ställs frågor. Det här är en utmärkt fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

158 Svar på fråga 1990/91:596 om en nordisk kärnvapenfri zon

)

Anf. 103 Utrikesminister STEN ANDERS. SON (s)

Herr talman! Bertil Måbrink har frågat mig om regeringen avser att föra upp frågan om en nor. disk kärnvapenfri zon på politisk nivå för att åstadkomma konkreta resultat.

1 frågan refereras till den rapport om en kärnvapenfri zon i nordiskt område, som en nordisk ämbetsmannagrupp presenterade vid de nordiska utrikesministrarnas möte i Karlshamn i mars i år.

Gruppen tillsattes av ministrarna år 1987 för att undersöka förutsätiningarna för en zon. Det måste betonas att detta var första gången under efterkrigstiden som en gemensam nordisk arbetsgrupp tillsattes för att studera frågor på det säkerherspolitiska området. Arbeter i gruppen har haft ett betydande värde i sig. Säkerhetspolitiska frå. gor som i arbetets begynnelse tycktes svåra ate diskutera har under arbetets gång allt lättare funnit: sin plats i ett gemensamt nordiskt tankeutbyte. Besluter i Karlshamn innebar också atı gruppen skall fortsätta att mötas för att behandla särskilda nordiska perspektiv på den säkerhetspolitiska ut. vecklingen i Europa och därvid givetvis också tan. ken på en kärnvapenfri zon.

Rapporten är en intressant genomlysning av de många och mycket komplicerade frågor som är förbundna med en kärnvapeníri zon i nordiskt område. Den måste betecknas som ett väsentligt bidrag till den säkerhetspolitiska debatten i Nor. den och knyter också denna till den dynamiska utvecklingen i dagens Europa.

Vid mötet i Karlshamn beslöts att rapporten skulle ingå som ett led i de säkerhetspolitiska övervägandena i de nordiska huvudstäderna. Som ett delsvar på Bertil Mábrinks fråga kan jag alltså konstatera att rapporten nu är på politisk nivå hos de nordiska regeringarna. Den skall också i alla de nordiska länderna göras tillgänglig för vidare diskussion. Därför översālis den just nu från den svenskspråkiga versionen till olika nordiska länders språk.

Men beslutet i Karlshamn gick längre än så. De nordiska utrikesministrarna beslöt också att rapporten skulle tillställas den Europeiska säkerhets. och samarbetskonferensen (ESK) och NATO samt Sovjetunionen och Förenta staterna.

Detta för mig in på en av rapportens centrala punkter och en viktig anledning till att de nor. diska länderna beslöt att påskynda arbetet för att ha ett underlag tillgänglige så snart som möjligt detta år.

Ämbetsmännen konstaterar att en nordisk zon måste ses i sitt bredare curopeiska sammanhang. Den får inte undergräva de element som hittills bidragit till säkerhet och stabilitet i norra Europa. Det nordiska säkerhetspolitiska mönstret är och förblir en del av det europeiska mönstret.

Men nu förändras det europeiska perspektivet. Låt mig bara peka på sådana historiska skeenden som Tysklands enande, Warszawapaktens upplös. ning och demokratiseringen i Öst- och Centraleuropa. Toppmötet inom ESKs ram i Paris i november 1990 satte slutpunkten för det kalla kriget. Vi har gott hopp om att ett avtal om en be. gränsning av de strategiska kärnvapnen skall kunna föras i hamn och att CFE-avtalet om konventionella styrkereduktioner skall kunna träda i kraft. Inom överskådlig tid avtecknar sig konturerna av förhandlingar om kärnvapen med kort räckvidd. En omprövning av kärnvapenmakternas militära doktriner pågår.

Europa söker sig ett nytt säkerhetspolitiskt mönster. Zontanken måste föras in i det nya europeiska tänkandet för att man skall kunna se hur de två kan passas samman. Så har de nordiska mi. nistrarna beslutat att göra då rapporten nu overlämnas till länderna i ESK-kretsen. Så avser också den svenska regeringen fortsätta att verka i en process som inte bara syftar till ökad säkerhet för staterna i en eventuell zon, utan också till förtroendeskapande i' dei europeiska sammanhanget: och till nedrustning och avspänning i Europa. Della gemensamma nordiska arbete har ett säker. hetspolitiskt förtroendeskapande egenvärde.

Anf. 104 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag tackar utrikesminister för ett långt och utförligt svar. Det blev så förfärande tyst efter Karlshamnsmötet, när denna rapport över. lämnades. Jag har möll olika förklaringar till det. En förklaring skulle vara att man vill mer eller mindre begrava denna rapport och inte röra så mycket i zonfrågan. Argumentet skulle då vara att det har skett en positiv förändring när det gäl. ler det säkerhetspolitiska läget i Europa, och zon24