wpu.nu

Sida:Pol-1988-03-01-Q9592-00 Göran Bundy Iran Ambassadör.pdf/10

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


det, när kriget bröt ut mot Irak här, så förstår ju alla att det går åt mycket ammunition och även krigsmateriel då.

Har du under din tid i Iran någon uppfattning var iranierna försökte köpa sin krigsmateriel och ammunition?

B: Ja dom var ju ute och shoppade på skulle jag vilja säga den internationella vapenmarknaden och

dom hade vad jag kan förstå en enorm arsenal som hade byggts upp redan under shah-tiden ochjag tror att ett problem var att dom visste inte riktigt vad dom hade för dom,

ledningen av den iranska krigsmakten hade ju topphuggits för att dels hade en del avrättats och andra hade gått i landsflykt och lämnat landet, andra hade frivilligt pensionerat sig och

så att jag tror att dom hade väldiga problem med att sortera ut vad dom verkligen hade i form av krigsmateriel

men vår uppfattning, jag har diskuterat den här frågan med mer yrkeskunniga personer än jag, nämligen med de militärattachéer som vissa länder höll sig med, och den samstämmiga uppfattningen bland dem var väl den att de hade kolossalt mycket i sina förråd, och i sina reserver, reservdelar osv,

men att dom hade problem att hitta dessa saker för det var allt lagt tydligen på data och det förekom en uppgift om att de här nycklarna till de här datorerna hade förstörts, hunnit förstöras i tid så det gällde för iranierna att försöka på manuell våg spåra vad som fanns i lager, i förråden.


F: Fick aldrig du någon inbjudan, jag tänker nästan litegrann som man ser från Ryssland ibland på 1 maj då när dom visar upp vad dom har för arsenaler på Röda torget, att det inte är riktigt så det förstår jag, men visade de aldrig er, du har aldrig varit med och fått se deras...?

B: Nej, nej, aldrig i vapenväg och sen allt efter som kriget under den första månaden så lyckades ju irakierna tränga rätt långt in i landet och åtskillig krigsmateriel gick naturligtvis till spillo,

de förlorade mycket i form av olika slags vapen, vapensystem och det gjorde det att när det sedan brister uppstod så började dom ge sig ut och söka kontakt med olika slags vapenhandlare.

De ville försöka få helikoptrar vet jag från t ex Frankrike, dom försökte med tyskarna, dom försökte med engelsmannen, dom försökte få frisläppta ett par fartyg som hade byggts, beställts och färdigställts tror jag i stort sett före revolutionen och få engelsmännen att leverera dom här båtarna, krigsfartygen som dom hade betalt redan och det lyckades dom väl till sist få engelsmännen att gå med på.

Hur mycket som t ex från engelsk sida levererades det fick vi aldrig något riktigt begrepp om