wpu.nu

Sida:Pol-1988-06-21 1635 E20-03 Förhör med Cecilia Anderstedt.pdf/5

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


Anna och Karin hade precis gått och tagit någon examen inom sjukvård.

Någon av dem sade då, vi får gå ut och praktisera våra kunskaper.

Anna och Karin steg ur bilen, medan bilen alltjämt stod på Sveavägen i vänstra filen.

Någon i bilen frågade Anna och Karin om de skulle vänta på dem, men de fick den uppgiften de kunde åka.

De skulle ringa efter någon bror till någon av tjejerna som skulle få hämta upp dem senare. Därefter åkte sällskapet med Åke, Elisabeth Cecilia sakta ner till vänster och Tunnelgatan för vidare färd hemåt. De körde och tittade hela tiden mot den plats där mannen låg.

Rörande tidigare nämnda taxibil så tror Cecilia att han lämnade, bilen, gick fram till offret och sedan åter till bilen. Då antog Cecilia att han via sin radio kontaktar hjälp. Det var i anslutning till detta som de dämpade ljudet på musikapparat i bilen.

Cecilia tillfrågas ifall hon hört några smällar, då säger hon att hon inte gjort det. De hade som sagt var hög musikvolym i bilen.

Cecilia säger att hon aldrig såg vad som föranledde till att en person blev liggande marken. Hon antog dock att han hade blivit nerslagen. Hon säger att man räknar inte med att folk går och blir nedskjutna på Sveavägen.

En signalementsbeskrivning på tredje personen:
Han skulle vara längre än den i paret, alltså längre än Olof Palme.

Personen var även relativt smal och en typisk han-person.

Var eventuellt klädd i en täck-jacksaktig jacka.

Huvudbonad var någonting platt. Det var alltså ingenting som stack upp. Hon säger att hon dock har en känsla av att han hade en huvudbonad.

Hon såg ej ifall personen hade några glasögon.

Hon reagerade dock på att mannen gick med långa steg. Då hon lade märke till dessa långa steg, det var det hon såg i högra ögonvrån då personen försvann upp Tunnelgatan mot det lägre numret österut.