wpu.nu

Sida:Pol-1995-11-21 D17242-19 Förhör-Andrey-Edelfeldt.pdf/5

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


händelsen som sådan, men ej att på något sätt har berättat vad han gjorde aktuell kväll eller på något annat sätt haft tankar eller hypoteser kring tänkbar gärningsman.

Förhöret övergår i konferensförhör.

FHL Tuve Johansson: Då ska jag avslutningsvis fråga dej Andrey, är det riktigt att du 1986-02-28 på kvällen befinner dig ensam i bostaden?

Andrey: Ja, det är riktigt.


FHL Tuve Johansson: Du har under aktuell kväll ej haft kontakt med ?

Andrey: Nej, det har jag inte.


FHL Tuve Johansson: Är det också riktigt att vid intet tillfälle har berättat själv vad han gjorde aktuell kväll?

Andrey: Det är riktigt.


FHL Tuve Johansson: Ska du med några korta ord då kanske beskriva den som du i förhöret har pratat om?

Andrey: Ja, det kan jag väl göra.

Jag vet inte riktigt var jag har som jag nyss sa, så betraktar jag honom som en labil person och jag kan ge två exempel som jag tror kan, hade fått, jag är inte expert kanske, men jag kan böcker rätt bra, det kan ni se i mina hyllor och han hade då fått ett par 1700-talsböcker med gravyr, men pärmen var trasig och så jag sa att jag ger dej 300 kronor för dom här böckerna.

Ja, han trodde att dom var värda minst 2.000, så att då tog jag ner honom till Era bildantikvariat och har man ett antikvariat och lever på det, då är man specialist och han sa att 300 kronor är mycket bra betalt, antikvariatsinnehavaren som är italienare, 200 skulle jag ha givit, så får du 300 av Andrey så ta det. Det är bra betalt.

Vad händer. Han trodde att han skulle få 2.000. Han slänger böckerna i en papperskorg i Drottninggatsbacken och jag blir förtvivlad. Ska du ha 300 eller... eller ska du kasta dom.

Likadant, han hade kommit över en frimärkssamling, inget speciellt märkvärdigt, men jag är medlem i filatelistförbundet sen många år och då frågade han mej, vad vill du ge för det här. Ja, säger jag, jag vill ge 700 för det fanns ett enda märke där som jag sa, bjöd på, men han inbillade sig att det var värt minst 50.000 för att frimärken var värda pengar. Vad som sen hände med en samlingen, det vet jag inte.