wpu.nu

Sida:Pol-2018-02-26 E19-00-J Förhör-Anna-Hage.pdf/11

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


Då de vid två tillfällen hade sett den här typen av bil ringde Anna Hage dagen efter till polisen men de visste inte alls vad det var och sa att det säkert var en tillfällighet.

Anna Hage uppger att det vid båda tillfällena var mörkt ute men uppger att bilen var svart. Den andra gången var den gången som de genade hem.

Båda iakttagelserna gjordes i


SÄPO-förhören som omnämns i boken.

Anledningen till att Anna Hage vet att det var SÄPO är för att de sa att de kom därifrån.

Anna Hage uppskattar att det var tre tillfällen och de träffades hemma hos Anna Hage, på sjukhuset och på ett annat konditori.

Angående samtalen uppger Anna Hage att de inte spelades in på något ljudband utan de satt mest och pratade vilket hon tyckte var så konstigt.

De undrade hur Anna Hage hade det, om det var någon som hade tagit kontakt, om hon hade pratat med någon, om Anna Hage hade varit på förhör hos polisen och andra liknande saker.

Det var som vanliga samtal men Anna Hage uppfattade dem som konstiga samtal.

Det var inga förhör som handlade om detaljer utan det handlade om nutid. Vid ett av tillfällena var det några fler som var med och de pratade mer specifikt om några kläder.

Det var olika personer vid alla tillfällen och Anna Hage minns inte något namn.

Dessa samtal skedde under samma tidsperiod som mötet med militären.


Filmsekvens på en springande man

Anna Hage informeras om att hon kommer att få se en liten filmsekvens på en man som springer och ombeds att beskriva eventuella likheter och skillnader.

Anna Hage ombeds även att berätta om hon tidigare sett filmsekvensen.

Anna Hage informeras om att förhörsledaren inte påstår att personen har något med händelsen att göra.

Anna Hage tycker spontant att hennes känsla är att personen springer för framåtlutad men vet i övrigt inte vad hon skall säga. Hon har aldrig tidigare sett den aktuella filmsnutten.


Ett messengermeddelande som återfinns i boken

Anna Hage får se det meddelande som finns i boken och på fråga uppger hon att det finns kvar. På fråga om Anna Hage vet vem det var som skickade meddelandet svarar hon ja och att men hon har inte svarat honom på meddelandet."(5)


(5) I samband med att Anna Hage läser igenom förhörsutskriften uppger hon att efter att hennes bok givits ut blev hon åter kontaktad av personen och de samtalade lite med varandra, dock inte om bilden eller det han hade skrivit i meddelandet.