Sida:Pol-2019-06-05-08-19-L261-01-D-Robert Gustafsson Grand och WT observationer.pdf/37

Från WPU
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


R: Alltså den tanken, slutsatsen vi drar där och då.


FL1: Fanns det någonting som gjorde att, att du ramlade in i den åsikten mer än att du tog för givet att det var livvakter till Palme?

R: Vad menar du med ”ramlar in"? Att...


FL1: Ja, fanns det, såg de ut på något speciellt sätt. Uttryckte de sig på något speciellt sätt. Hade de någon koppling till, till bilen som, som du tog för givet  var en polisbil ?

R: Ja, nej...


FL1: Eller fanns det någonting annat som gjorde att, att du kom till slutsatsen att det  var poliser ?

R: Nej, det var ju liksom på sättet de, att,  som de var klädda liksom mer att det är som, det är praktiska kläder som liksom, det är inte några långa hängande rockar och halsdukar på två och en halv meter eller, eller liksom kläder som du inte kan springa i eller, 

 utan det är liksom mytbilden av en civilpolis. Hur den är klädd för liksom, jag tror det är mycket det som, hur jag uppfattar dem.  Hur de var klädda.

Eh plus det faktum att de är så nära i anslutning till där Palme befann sig.

Så därför drog man den slutsatsen väldigt direkt att det var någon typ av bevakning av, av statsministern.


FL1: Mm.

R: Vilket föll sig helt naturligt då.


FL1: Mm.

R: Så vi hade ju liksom ingen tanke på att det skulle kunna vara någonting annat.

Utan det var ju först i efterhand när vi hörde att han inte hade någon bevakning den kvällen som det inte stämde. .

Så att, och sen fick vi höra på radion att de som, jag tror det var, jo det måste vara radion, att de som befann sig på biografen skulle höra av sig.

Så då ringde jag och  hon , både jag och  Lotta  och läste in våra personnummer och allt så där och telefonnummer.

Eh, och sen ringde de väl upp. Det tog nog någon vecka eller två minst innan det hörde av sig någon och så var det liksom utfrågning då per telefon.

Ja, och då berättade jag ju som det som jag har berättat nu.

Alltså om besöket på biografen, upplevelsen utanför, promenaden ned mot tunnelbanan då.

Då var förhörsledaren, eller han som förhörde mig där på telefon var ju liksom mest upptagen med den här mannen i cowboyhatten.

Lät inte så intresserad av walkie-talkie- männen eller någon bil med tonade rutor eller något sådant där över huvudtaget utan det var...