Sida:Pol-2019-06-05-08-19-L261-01-D-Robert Gustafsson Grand och WT observationer.pdf/38

Från WPU
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


FL1: Men du nämnde bilen med tonade rutor och, och alla tre walkie-talkie- män...

R: Ja.


FL1: ... (ohörbart) för den som ringde upp till dig?

R: Ja. Precis.


FL1: Men han verkade inte intresserad?

R: Nej. Det var hela tiden, och sen, ja, för att imitera ett samtal så lät det som jag,
jag sa då "ja, och sen såg jag ju då en walkie-talkie- man på min vänstra sida innan övergångsstället där”.

”Ja, ja, ja” sa han ”men annars såg du ingenting? Och sedan då?"

"Ja, sen såg jag det och det”.

”Ja”, och så gick han tillbaka till cowboymannen igen och hur hög, lång han var eller vad han hade på sig eller, och sådär.

Eh... Så att, det var inga följdfrågor på vare sig bilen eller på walkie-talkie-männen över huvudtaget.


FL1: Okej.

R: Nej... Så, ja sen hörde man ju inte något mer från, från polisen sedan dess. Eller inte hört på trettio år. Så att.


FL1: Så, det,   din uppfattning är att det , det är en polis som har ringt vid ett tillfälle och pratat med dig?

R: Ja.


FL1: Och då redogjorde du för allt det som du har redogjort för mig nu då?

R: Ja.


FL1: Eh och sen har inte du hört någonting mer över huvudtaget?

R: Nej.


FL1: (Harklar sig). Du har inte skrivit någon lapp angående dina iakttagelser och så vidare?

R: Nej, nej jag, jag (ohörbart). Jag har ju lämnat de upp..., jag förutsatte nästan att han bandade samtalet så att det liksom fanns.


FL1: Mm.

R: Att mina beskrivningar fanns med.