wpu.nu

Sida:Pol-2020-03-11-13-13-E9978-00-Q Leif Ljungqvist.pdf/3

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


I samband med andra knallen såg de några personer på trottoaren på Sveavägens östra sida och förstod att någon blivit skjuten,

På specifik fråga uppger Ljungqvist att mellanrummet mellan de båda knallarna var högst fem, sex sekunder och det var i samband med att han rullade fram mot trafikljuset, som då visade rött, som den andra smällen kom.

Trafikljuset slog sedan om till grönt innan han hann stanna bilen och då en framförvarande bil hade fortsatt rakt fram kunde Ljungqvist passera trafikljuset och gjorde då en U-sväng för att sedan färdas en kort, kort bit norrut och därefter stanna vid trottoarkanten intill händelseplatsen.

Samtidigt som Ljungqvist gjorde denna U-sväng sträckte han sig efter sin mobiltelefon som var fastmonterad i bilen och ringde 90 000 till larmcentralen.

Han kom fram och yttrade "det är mord på Sveavägen”, varpå han meddelades att han skulle bli kopplad till polisen, varpå han sedan fick vänta på detta.

Han kommer sedan ihåg att han hann stanna bilen och att han sedan stod stilla vid trottoarkanten med fronten norrut och väntade på att polisen skulle svara i telefonen.

Han iakttog under denna tid tre stycken personer på trottoaren, varav den ena låg stilla, medan en annan person stod på huk över den liggande.

Han förstod att den tredje mannen som då stod upp var gärningsman och att denne hade skjutit personen som låg ner.

På fråga därom uppger att han att han inte kan svara vad den liggande och den hukande personen gjorde under tiden han iakttog dem beroende på att han hade all sin uppmärksamhet riktad mot den man som han uppfattade såsom gärningsman.

Denne stod stilla i uppskattningsvis 5-6 sekunder och tycktes iaktta de båda andra personerna.

Efter detta "älgade han iväg” från händelseplatsen in mot gränden Tunnelgatan, det vill säga österut, och Ljungqvist kunde då se att mannen i fråga hade ett ”mycket speciellt kroppsspråk”.

På direkt fråga uppger Ljungqvist att han aldrig såg mannens ansikte. Han såg i och för sig mannen framifrån, men på grund av de dåliga ljusförhållandena kunde han inte uppfatta några som helst anletsdrag hos mannen.

Han har dock en klar minnesbild av hur denne var klädd och han säger att mannen bar en blå täckjacka, korta långbyxor och lågskor. Han minns speciellt att mannen såg ut att ha "kraftigt markerade anklar”.

Detta beroende på att det blev ett glapp mellan lågskorna och de något för korta byxorna.

Han tillägger specifikt att han är helt säker på att mannen i fråga var barhuvad och inte bar någon typ utav huvudbonad.

Han uppger sedan spontant att det dessutom finns en annan viktig detalj i sammanhanget och det är han att uppfattade mannens längd som varande 185 till 190 centimeter. Han tillägger spontant att han själv är i samma längd.

Han menar bestämt att han känner till att Skandiamannen är mycket kortare, "ungefär som Lisbeth” åsyftandes Lisbeth Palme.

Hans uppfattning är alltså att både Skandiamannen och Lisbeth Palme är någonstans kring 170 centimeter långa.

Detta menar Ljungqvist är ett klart tecken på att Skandiamannen inte kan vara gärningsmannen.