wpu.nu

Sida:Pol 1986-03-01 0225 E13-A Mordplatsvittne Björkman Anders Förhör.pdf/3

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


ett antal frågor om det förhållande avseende detta "sällskap" och han säger att enligt hans uppfattning och minnesbild var dom tre (3) personer som gick framför honom, ett sällskap som hade sällskap med varandra.

Björkman har ingen uppfattning om att dom gick och pratade med varandra men å andra sidan säger han att så nära varandra som dessa tre (3) personer gick under den väg som dom gick fram så fann han det ganska naturligt att dom skulle prata med varandra.

När dom har kommit fram så att dom befinner sig mitt i gatan med korsningen Tunnelgatan så hör Björkman två (2) smällar det, liksom kina-puffar som han benämner det, inte särskilt höga smällar.

Han tittar sig omkring och kan inte riktigt lokalisera vad det är som har utlöst smällarna förrän han ser att den man som gick i mitten sedemera identifierad som Palme segnar ner och blir liggande i framstupa läge mitt i gatan.

Han ser samtidigt den man som gått med armen runt Palme vända sig ett halvvarv runt i riktning mot Tunnelgatan och ta två (2) spänstiga steg och försvinna ur blickfånget.

Han ser vidare den kvinna som gått bredvid Palme böja sig ner bredvid den liggande mannen.

Rent instinktivt blir Björkman rädd med hänsyn till vad som har inträffat tidigare och som har stått i tidningarna och varför han snabbt förpassar sig in i en port i en färgaffär.

Att det är en färgaffär det har han varit i tillfälle att efter detta förhållande konstatera.

Han ser senare en gul taxibil som stannar liksom vid kanten av trottoaren snett in.

Han ser vidare två (2) kvinnor, flickor, som springer fram till den liggande mannen och han ser en stund senare också hur polis kommer till platsen och i den vidare upplösningen så får Björkman kontakt med polismännen, lämnar sitt namn varefter han kan lämna platsen.

På olika frågor säger Björkman att han naturligtvis inte höll det som han benämner som sällskap hela tiden under uppsikt. Han tittade liksom framåt för att se om han såg sina arbetskamrater. Men hans fasta uppfattning är att