wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/312"

Från wpu.nu

(Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(Ingen skillnad)

Versionen från 8 mars 2021 kl. 05.06

Den här sidan har inte korrekturlästs


länspolismästare Hans Holmér. Originalet förvaras enligt anteckning i

Holmérs s.k. UD-pärm. Sammanställningen omfattar fem sidor och

upptar uppgifter under 21 punkter från sex av varandra delvis oberoen-

de källor. Slutsatsen som Bengt B och Bengt P drar är att det inte kan

uteslutas att vissa uppgifter är riktiga.

Övriga uppslag

Carl Fredrik Algernons död. Krigsmaterielinspektören Carl Fredrik

Algernons död berörs på flera ställen i avsnittet men behandlas främst i

två uppslag.

I juni 1988 har PU registrerat tre handlingar från Boforsutredningen

rörande Algernons död. Två av dem innehåller uppgifter som utred-

ningsmannen Bengt P erhållit vid samtal med byråchefen Christer

Ekberg vid säkerhetspolisen i oktober 1987. I den första handlingen

redogör Christer Ekberg för hur han den 15 januari 1987 kl. 21.00 i

egenskap av jourhavande polischef vid säkerhetspolisen meddelades att

Algernon omkommit vid T-Centralen. Han hade ringt upp såväl Carl

Johan Åberg som Jörgen Holgersson och senare samma kväll samman-

träffat med Holgersson och tekniker i UDH:s lokaler. Man hade före-

tagit en ytlig teknisk undersökning av Algernons tjänsterum och där-

efter förseglat dörren. Dagen därpå hade en noggrannare undersökning

ägt rum. Därefter hade ansvaret lämnats över till Stockholmspolisen.

Den andra handlingen innehåller uppgifter om att Ekberg via

Holgersson fått veta att fru Algernon ville ha ett sammanträffande med

Boforsutredarna. Den tredje handlingen är ett protokoll över ett samtal

som Bengt P hållit med fru Margareta Algernon i oktober 1987.

Margareta Algernon berättade bl.a. följande. Hon trodde att maken om-

kommit genom en olyckshändelse. Han hade inte på något sätt uppträtt

konstigt före händelsen varför hon inte trodde att han begått självmord.

Såvitt hon kände till hade han inte heller blivit utsatt för hot eller

liknande. Efter julhelgerna hade han legat hemma i förkylning under en

veckas tid. Lördagen den 10 januari hade han trots förkylningen åkt in

på ett möte med Anders Carlberg. Mötet hade enligt maken gällt en ny

smuggelaffär – Oman. Torsdagen den 15 januari 1987 hade makarna

som vanligt åkt gemensamt till sina arbeten. Maken hade berättat att

han under söndagen skulle företa en tjänsteresa till Vålådalen. När de

skilts åt hade hennes man sagt ”Hej då, vi ses ikväll”. Att hon trodde att

hennes make fallit offer för en olyckshändelse förklarade hon med att

han brukade vara ganska vårdslös i tunnelbanan och ofta stå nära

perrongkanten. Han hade dålig hörsel på vänster öra, högt blodtryck,

rester av förkylningsfeber i kroppen och ont i ett knä, vilket kunde ha