wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/74"

Från wpu.nu

(Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
 
Sidans statusSidans status
-
Ej korrekturläst
+
Ej korrekturläst
Sidinnehåll (som ska inkluderas):Sidinnehåll (som ska inkluderas):
Rad 1: Rad 1:
på plats beslöt man i det läget att avblåsa övervakningen, som be-
+
på plats beslöt man i det läget att avblåsa övervakningen, som bedömdes meningslös i det polisman E ju skulle komma att varskos genom publiceringen. I stället sattes en vanlig utredning i gång, som omgående inleddes med att polisman E hördes.
  
dömdes meningslös i det polisman E ju skulle komma att varskos
+
I samband med förhöret upplystes polisman E om att han hade möjlighet att begära att få en husrannsakan gjord, för att säkra bevisning om sin oskuld. Detta avvisade polisman E i affekt.
  
genom publiceringen. I stället sattes en vanlig utredning i gång, som
+
Efter ett par dagar återkom han och undrade om erbjudandet kvarstod. Förhörsledaren Jan S vände sig då till riksåklagaren och begärde att få genomföra en husrannsakan hos polisman E.
  
omgående inleddes med att polisman E hördes.
+
Enligt Jan S kan en husrannsakan inte genomföras med den ”misstänktes” samtycke.  
  
I samband med förhöret upplystes polisman E om att han hade
+
Det krävs laga grund och ett beslut. Jan S underströk i sammanhanget att han som utredningsman ansåg sig ha lika stor rätt att bevisa någons oskuld som att bevisa någons skuld, även om han betraktade åtgärden som extraordinär.
  
möjlighet att begära att en husrannsakan gjord, för att säkra be-
+
På direkt fråga hur man visste att E:s lägenhet var i samma skick som i samband med vattenläckan och om den utrustning som avfotograferades var densamma som den utrustning hyresvärden sett, svarade Jan S att de ansett sig kunna spåra de apparater som vederbörande beskrivit i förhör, bl.a. hade den blinkande apparaten identifierats som en vanlig telefonsvarare.
  
visning om sin oskuld. Detta avvisade polisman E i affekt. Efter ett par
+
I polisstyrelsens utredning angående högerextremism inom Stockholmspolisen behandlades även fyndet av nazisthjälmen hos polisman E.
  
dagar återkom han och undrade om erbjudandet kvarstod. Förhörs-
+
Polisstyrelsens utredningsgrupp klarlade genom vissa efterforskningar att Valön, den plats där polisman E sade sig ha bärgat hjälmen, förvärvades av Föreningen Kamraterna 1955.
  
ledaren Jan S vände sig till riksåklagaren och begärde att få
+
Man fann olika föremål med nazistemblem.
  
genomföra en husrannsakan hos polisman E. Enligt Jan S kan en hus-
+
Föremålen skall dock ha samlats inoch förstörts.  
  
rannsakan inte genomföras med den ”misstänktes” samtycke. Det krävs
+
Polisstyrelsen ansåg att detta förhållande fick E:s förklaring till hur han kommit i besittning av hjälmen att framstå som än mer sannolik.  
  
laga grund och ett beslut. Jan S underströk i sammanhanget att han som
+
Polisstyrelsen konstaterade slutligen att ”oaktat vad man kan ha för åsikt om det lämpliga i att någon privat innehar en nazisthjälm, detta ändå måste anses tillhöra den enskilde polismannens privatliv.”(Fotnot 41)
  
utredningsman ansåg sig ha lika stor rätt att bevisa någons oskuld som
+
Vid kommissionens granskning av handlingar hos säkerhetspolisen har följande framkommit. Polisman E finns enligt uppgift inte registrerad på annat sätt än de spår som avsätts vid den säkerhetskyddskontroll som alla poliser genomgår.
  
att bevisa någons skuld, även om han betraktade åtgärden som extra-
+
Vi har alltså fått uppgiften att det inte finns någon ”akt” angående polisman E. Inte heller gav vår registerförfrågan någon hänvisning till ärende där polisman E förekommer.
  
ordinär. På direkt fråga hur man visste att E:s lägenhet var i samma
+
I ärendet SK 8-82 finns emellertid ett omfattande material om polisman E.
  
skick som i samband med vattenläckan och om den utrustning som
+
Det gäller uteslutande ”vattenläckan”.
  
avfotograferades var densamma som den utrustning hyresvärden sett,
+
Handlingarna bekräftar det Per-Göran Näss uppgav inför kommissionen om att över-
  
svarade Jan S att de ansett sig kunna spåra de apparater som veder-
+
== Fotnot 41 ==
 
+
Rapporten s. 28.
börande beskrivit i förhör, bl.a. hade den blinkande apparaten identifi-
 
 
 
erats som en vanlig telefonsvarare.
 
 
 
I polisstyrelsens utredning angående högerextremism inom
 
 
 
Stockholmspolisen behandlades även fyndet av nazisthjälmen hos
 
 
 
polisman E. Polisstyrelsens utredningsgrupp klarlade genom vissa
 
 
 
efterforskningar att Valön, den plats där polisman E sade sig ha bärgat
 
 
 
hjälmen, förvärvades av Föreningen Kamraterna 1955. Man fann då
 
 
 
olika föremål med nazistemblem. Föremålen skall dock ha samlats in
 
 
 
och förstörts. Polisstyrelsen ansåg att detta förhållande fick E:s för-
 
 
 
klaring till hur han kommit i besittning av hjälmen att framstå som än
 
 
 
mer sannolik. Polisstyrelsen konstaterade slutligen att ”oaktat vad man
 
 
 
kan ha för åsikt om det lämpliga i att någon privat innehar en
 
 
 
nazisthjälm, detta ändå måste anses tillhöra den enskilde polismannens
 
 
 
privatliv.”41
 
 
 
Vid kommissionens granskning av handlingar hos säkerhetspolisen
 
 
 
har följande framkommit. Polisman E finns enligt uppgift inte registre-
 
 
 
rad på annat sätt än de spår som avsätts vid den säkerhetskyddskontroll
 
 
 
som alla poliser genomgår. Vi har alltså fått uppgiften att det inte finns
 
 
 
någon ”akt” angående polisman E. Inte heller gav vår registerförfrågan
 
 
 
någon hänvisning till ärende där polisman E förekommer.
 
 
 
I ärendet SK 8-82 finns emellertid ett omfattande material om
 
 
 
polisman E. Det gäller uteslutande ”vattenläckan”. Handlingarna be-
 
 
 
kräftar det Per-Göran Näss uppgav inför kommissionen om att över-
 
 
 
41 Rapporten s. 28.
 

Versionen från 24 juli 2021 kl. 10.54

Den här sidan har inte korrekturlästs


på plats beslöt man i det läget att avblåsa övervakningen, som bedömdes meningslös i det polisman E ju skulle komma att varskos genom publiceringen. I stället sattes en vanlig utredning i gång, som omgående inleddes med att polisman E hördes.

I samband med förhöret upplystes polisman E om att han hade möjlighet att begära att få en husrannsakan gjord, för att säkra bevisning om sin oskuld. Detta avvisade polisman E i affekt.

Efter ett par dagar återkom han och undrade om erbjudandet kvarstod. Förhörsledaren Jan S vände sig då till riksåklagaren och begärde att få genomföra en husrannsakan hos polisman E.

Enligt Jan S kan en husrannsakan inte genomföras med den ”misstänktes” samtycke.

Det krävs laga grund och ett beslut. Jan S underströk i sammanhanget att han som utredningsman ansåg sig ha lika stor rätt att bevisa någons oskuld som att bevisa någons skuld, även om han betraktade åtgärden som extraordinär.

På direkt fråga hur man visste att E:s lägenhet var i samma skick som i samband med vattenläckan och om den utrustning som avfotograferades var densamma som den utrustning hyresvärden sett, svarade Jan S att de ansett sig kunna spåra de apparater som vederbörande beskrivit i förhör, bl.a. hade den blinkande apparaten identifierats som en vanlig telefonsvarare.

I polisstyrelsens utredning angående högerextremism inom Stockholmspolisen behandlades även fyndet av nazisthjälmen hos polisman E.

Polisstyrelsens utredningsgrupp klarlade genom vissa efterforskningar att Valön, den plats där polisman E sade sig ha bärgat hjälmen, förvärvades av Föreningen Kamraterna 1955.

Man fann då olika föremål med nazistemblem.

Föremålen skall dock ha samlats inoch förstörts.

Polisstyrelsen ansåg att detta förhållande fick E:s förklaring till hur han kommit i besittning av hjälmen att framstå som än mer sannolik.

Polisstyrelsen konstaterade slutligen att ”oaktat vad man kan ha för åsikt om det lämpliga i att någon privat innehar en nazisthjälm, detta ändå måste anses tillhöra den enskilde polismannens privatliv.”(Fotnot 41)

Vid kommissionens granskning av handlingar hos säkerhetspolisen har följande framkommit. Polisman E finns enligt uppgift inte registrerad på annat sätt än de spår som avsätts vid den säkerhetskyddskontroll som alla poliser genomgår.

Vi har alltså fått uppgiften att det inte finns någon ”akt” angående polisman E. Inte heller gav vår registerförfrågan någon hänvisning till ärende där polisman E förekommer.

I ärendet SK 8-82 finns emellertid ett omfattande material om polisman E.

Det gäller uteslutande ”vattenläckan”.

Handlingarna bekräftar det Per-Göran Näss uppgav inför kommissionen om att över-

Fotnot 41

Rapporten s. 28.