wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Sida:Pol-1989-02-18 1708-1755 E23-00-F Kompl. förhör med Ljubisa Najic.pdf/9"

Från wpu.nu

(Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
 
Sidinnehåll (som ska inkluderas):Sidinnehåll (som ska inkluderas):
Rad 1: Rad 1:
 +
N: konfrontationen, med 32-åringen, när jag kom tillbaka och berättade till min familj att jag kunde inte peka på någon, då vart dom besvikna och trodde inte på mig att det är sant.
  
konfrontationen, med 32-åringen, när jag kom tillbaka och berättade till min familj att jag kunde inte peka på någon, då vart dom besvikna och trodde
 
  
inte på mig att det är sant. A: Varför var dom besvikna? N: Ja, därför att, vad heter det, troligen därför att jag kunde inte peka
+
A: Varför var dom besvikna?  
  
någon, förstår du. A: Utgick dom ifrån att du skulle kunna peka ut? Ni Ja, därför att dom litade på mig, dom var hundra procent säker på att
+
N: Ja, därför att, vad heter det, troligen därför att jag kunde inte peka någon, förstår du.
  
det var jag som har sett. A: Den här mannen som du sa tidigare i nåt sammanhang att personen du såg
 
  
var relativt ljushårig. N: Ja, det tycker jag att han var relativt, relativt ljushårig ja. A: Han var ljus i ansiktet? N: Ansiktet kan man inte se utan, i natten alltså, när jag.. men, om ansiktet kan jag inte uttala mig om, om det var ljust eller inte men jag uppfattade liksom att han var svensk. Det fanns ingenting som liknar liksom,
+
A: Utgick dom ifrån att du skulle kunna peka ut?
  
att han var nån (ohörbart). A: Hur var belysningen tycker du? På platsen där utanför din kiosk? N: Det är ungefär som det är nu. Det är ganska bra belysning. Ganska bra,
+
N: Ja, därför att dom litade på mig, dom var hundra procent säker på att det var jag som har sett.  
  
jag kan inte säga ganska bra. Jag tycker att, jag har bra syn så att jag tycker att den är bra.
 
  
F: Jag skulle vilja knyta an till det du nämnda här om att din anhöriga
+
A: Den här mannen som du sa tidigare i nåt sammanhang att personen du såg var relativt ljushårig.
  
var besvikna när du efter den första konfrontationen inte hade känt igen någon i konfrontationsgruppen, berodde det att din familj var övertygad om att polisen hade gripit rätt person och att du så att säga inte kände
+
N: Ja, det tycker jag att han var relativt, relativt ljushårig ja.
  
igen honom trots detta eller vad berodde besvikelsen på. N: Kanske, besvikelse är kanske lite för stort ord, det kan hända, jag pratar
 
  
spontant. Jag, vad heter det, låt mig säga så här att om en människa får prata till sina anhöriga liksom, vad han har upplevt och sen liksom det kommer lite nåt positivt resultat, då tror den människa själv att dom anhöriga tror lite på honom själv, det är det som jag vill säga och som vill
+
A: Han var ljus i ansiktet?
  
komma fram. F: Men det är inte att du på något sätt känner någon press att du till varje
+
N: Ansiktet kan man inte se utan, i natten alltså, när jag.. men, om ansiktet kan jag inte uttala mig om, om det var ljust eller inte men jag uppfattade liksom att han var svensk. Det fanns ingenting som liknar liksom, att han var nån (ohörbart).
  
pris måste peka ut någon nu?
 
  
Blom banketten as vands som orsat thing s6 bo
+
A: Hur var belysningen tycker du? På platsen där utanför din kiosk?
 +
 
 +
N: Det är ungefär som det är nu. Det är ganska bra belysning. Ganska bra, jag kan inte säga ganska bra. Jag tycker att, jag har bra syn så att jag tycker att den är bra.
 +
 
 +
 
 +
F: Jag skulle vilja knyta an till det du nämnda här om att din anhöriga var besvikna när du efter den första konfrontationen inte hade känt igen någon i konfrontationsgruppen, berodde det på att din familj var övertygad om att polisen hade gripit rätt person och att du så att säga inte kände igen honom trots detta eller vad berodde besvikelsen på.
 +
 
 +
N: Kanske, besvikelse är kanske lite för stort ord, det kan hända, jag pratar spontant. Jag, vad heter det, låt mig säga så här att om en människa får prata till sina anhöriga liksom, vad han har upplevt och sen liksom det kommer lite nåt positivt resultat, då tror den människa själv att dom anhöriga tror lite på honom själv, det är det som jag vill säga och som vill komma fram.
 +
 
 +
F: Men det är inte så att du på något sätt känner någon press att du till varje pris måste peka ut någon nu?
 +
 
  
Ex 1: Till originaiparm (i nr.1ofjd)
 
 
[[Kategori:Väntar_på_granskning]]
 
[[Kategori:Väntar_på_granskning]]

Versionen från 25 april 2022 kl. 11.36

Den här sidan har inte korrekturlästs


N: konfrontationen, med 32-åringen, när jag kom tillbaka och berättade till min familj att jag kunde inte peka på någon, då vart dom besvikna och trodde inte på mig att det är sant.


A: Varför var dom besvikna?

N: Ja, därför att, vad heter det, troligen därför att jag kunde inte peka någon, förstår du.


A: Utgick dom ifrån att du skulle kunna peka ut?

N: Ja, därför att dom litade på mig, dom var hundra procent säker på att det var jag som har sett.


A: Den här mannen som du sa tidigare i nåt sammanhang att personen du såg var relativt ljushårig.

N: Ja, det tycker jag att han var relativt, relativt ljushårig ja.


A: Han var ljus i ansiktet?

N: Ansiktet kan man inte se utan, i natten alltså, när jag.. men, om ansiktet kan jag inte uttala mig om, om det var ljust eller inte men jag uppfattade liksom att han var svensk. Det fanns ingenting som liknar liksom, att han var nån (ohörbart).


A: Hur var belysningen tycker du? På platsen där utanför din kiosk?

N: Det är ungefär som det är nu. Det är ganska bra belysning. Ganska bra, jag kan inte säga ganska bra. Jag tycker att, jag har bra syn så att jag tycker att den är bra.


F: Jag skulle vilja knyta an till det du nämnda här om att din anhöriga var besvikna när du efter den första konfrontationen inte hade känt igen någon i konfrontationsgruppen, berodde det på att din familj var övertygad om att polisen hade gripit rätt person och att du så att säga inte kände igen honom trots detta eller vad berodde besvikelsen på.

N: Kanske, besvikelse är kanske lite för stort ord, det kan hända, jag pratar spontant. Jag, vad heter det, låt mig säga så här att om en människa får prata till sina anhöriga liksom, vad han har upplevt och sen liksom det kommer lite nåt positivt resultat, då tror den människa själv att dom anhöriga tror lite på honom själv, det är det som jag vill säga och som vill komma fram.

F: Men det är inte så att du på något sätt känner någon press att du till varje pris måste peka ut någon nu?