wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Sida:Pol-2015-08-27-1213 H21994-00-A PM från XXXX om WT & SB.pdf/2"

Från wpu.nu

(Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
 
 
(6 mellanliggande versioner av samma användare visas inte)
Sidans statusSidans status
-
Ej korrekturläst
+
Korrekturläst
Sidinnehåll (som ska inkluderas):Sidinnehåll (som ska inkluderas):
Rad 1: Rad 1:
(9)
+
Renskriven
  
KONFIDENTIELL INFORMATION
+
'''KONFIDENTIELL INFORMATION''' 2 (9)<br>
  
 
att det skulle kunna vara fråga om amatörradioutrustning avsedd för höga frekvenser, och då kan gärningsmannafrågan riktas åt ett visst håll.
 
att det skulle kunna vara fråga om amatörradioutrustning avsedd för höga frekvenser, och då kan gärningsmannafrågan riktas åt ett visst håll.
  
Bakgrundsfakta: Enkelt uttryckt kan man säga att om man kommunicerar på kortvåg så studsar radiosignalen mellan jorden och atmosfären (jonosfären) och kan därmed nå mycket långt. Om man däremot kommunicerar på höga frekvenser - t.ex. 145 MHz – så når signalen i princip bara så långt som man kan se*. För att kunna nå längre så använder radioamatörerna s.k. repeaters. Jag nämner 145 MHz-bandet just för att detta frekvensband disponerades av radioamatörer vid tiden för mordet".
+
: <u>Bakgrundsfakta</u>:<br>
 +
: Enkelt uttryckt kan man säga att om man kommunicerar på kortvåg så studsar radiosignalen mellan jorden och atmosfären (jonosfären) och kan därmed nå mycket långt.  
  
Radioamatören aktiverar närmaste repeater genom att skicka ut en signal 440 Hz. På transceivern finns en särskild knapp, och trycker man på denna genereras en sådan signalº. När repeatern nås av 440 Hz-signalen så "öppnar" den sig för att vidarebefordra kommunikatio och man kan kommunicera med någon som befinner sig mycket längre bort än vad som annars skulle varit möjligt på denna höga frekvens.
+
: Om man däremot kommunicerar höga frekvenser - t.ex. 145 MHz – når signalen i princip bara långt som man kan se<sup>(4)</sup>.
  
Varje repeater har tilldelats en identitet i form av två morsetecken. När repeatern aktiveras så svarar den automatiskt med att på den aktuella kanalen på 145 Mhz-bandet sända "pling plong" (med ljusa toner) följt av två morsetecken, som är dess sätt att identifiera sig, så man vet vilken repeater som aktiverats.
+
: För att kunna nå längre så använder radioamatörerna s.k. ''repeaters''. Jag nämner 145 MHz-bandet just för att detta frekvensband disponerades av radioamatörer vid tiden för mordet<sup>(5)</sup>.
  
När radioamatören trycker in sin sändarknapp så kan han kommunicera. Kommunikationen på amatörradiobandet 145 Mhz bestod enbart av telefoni, dvs ingen kommunikation med morse eller fjärrskrivare. När radioamatören pratat klart och släpper sändarknappen hörs ett "pling plong” med ljusa toner. Då hörs emellertid inga morsetecken (se föregående stycke) emedan repeatern redan är aktiverad. Då vet mottagaren att den som sist pratade har släppt sin sändarknapp och nu kan mottagaren börja prata. All sändning på detta amatörradioband är s.k. simplex-sändningar dvs endast en i taget kan göra sig hörd. Skulle mottagaren börja prata innan den som sänder slutat prata så hörs inte mottagaren.
+
: Radioamatören aktiverar närmaste repeater genom att skicka ut en signal på 440 Hz. På ''transceivern'' finns en särskild knapp, och trycker man på denna genereras en sådan signal<sup>(6)</sup>.  
  
Denna kommunikation är inte krypterad, och kan således avlyssnas av vem som helst som har en mottagare anpassad till det frekvensbandet 145 MHz. Men det är enkelt att göra omskrivningar som gör att kommunikationen kan framstå som harmlös för någon som lyssnar.
+
: När ''repeatern'' nås av 440 Hz-signalen så "öppnar" den sig för att vidarebefordra kommunikationen och man kan kommunicera med någon som befinner sig mycket längre bort än vad som annars skulle varit möjligt på denna höga frekvens.
  
4
+
: Varje ''repeater'' har tilldelats en identitet i form av två morsetecken. När ''repeatern'' aktiveras så svarar den automatiskt med att på den aktuella kanalen på 145 Mhz-bandet sända "pling plong" (med ljusa toner) följt av två morsetecken, som är dess sätt att identifiera sig, så man vet vilken repeater som aktiverats.
  
5
+
: När radioamatören trycker in sin sändarknapp så kan han kommunicera.
  
6
+
: Kommunikationen på amatörradiobandet 145 Mhz bestod enbart av telefoni, dvs ingen kommunikation med morse eller fjärrskrivare.
  
Signalen når ca 7/6 av siktsträckan men kan nå längre om slungas vidare av en repeater (kallas också slavsändare) De frekvenser som tilldelas radioamatörer kan variera över tid. Det fanns modeller som inte hade en funktion där 440 Hz genererades. Då användes i stället en liten visselpipa. Man aktiverar sändare (trycker in sändarknappen) och visslar ett par sekunder i mikrofonen, varvid närmaste repeater aktiveras vilket bekräftas med ett morsetecken.
+
: När radioamatören pratat klart och släpper sändarknappen så hörs ett "pling plong” med ljusa toner. Då hörs emellertid inga morsetecken (se föregående stycke) emedan repeatern redan är aktiverad.
 +
 
 +
: Då vet mottagaren att den som sist pratade har släppt sin sändarknapp och nu kan mottagaren börja prata.
 +
 
 +
: All sändning på detta amatörradioband är s.k. simplex-sändningar dvs endast en i taget kan göra sig hörd. Skulle mottagaren börja prata innan den som sänder slutat prata så hörs inte mottagaren.
 +
 
 +
: Denna kommunikation är inte krypterad, och kan således avlyssnas av vem som helst som har en mottagare anpassad till det frekvensbandet 145 MHz.
 +
 
 +
: Men det är enkelt att göra omskrivningar som gör att kommunikationen kan framstå som harmlös för någon som lyssnar.
 +
 
 +
== ==
 +
(4) Signalen når cirka 7/6 av siktsträckan men kan nå längre om slungas vidare av en repeater (kallas också slavsändare)
 +
 
 +
(5) De frekvenser som tilldelas radioamatörer kan variera över tid.  
 +
 
 +
(6) Det fanns modeller som inte hade en funktion där 440 Hz genererades. Då användes i stället en liten visselpipa. Man aktiverar sändare (trycker in sändarknappen) och visslar ett par sekunder i mikrofonen, varvid närmaste repeater aktiveras vilket bekräftas med ett morsetecken.

Nuvarande version från 31 januari 2023 kl. 13.40

Den här sidan har korrekturlästs


Renskriven

KONFIDENTIELL INFORMATION 2 (9)

att det skulle kunna vara fråga om amatörradioutrustning avsedd för höga frekvenser, och då kan gärningsmannafrågan riktas åt ett visst håll.

Bakgrundsfakta:
Enkelt uttryckt kan man säga att om man kommunicerar på kortvåg så studsar radiosignalen mellan jorden och atmosfären (jonosfären) och kan därmed nå mycket långt.
Om man däremot kommunicerar på höga frekvenser - t.ex. 145 MHz – så når signalen i princip bara så långt som man kan se(4).
För att kunna nå längre så använder radioamatörerna s.k. repeaters. Jag nämner 145 MHz-bandet just för att detta frekvensband disponerades av radioamatörer vid tiden för mordet(5).
Radioamatören aktiverar närmaste repeater genom att skicka ut en signal på 440 Hz. På transceivern finns en särskild knapp, och trycker man på denna så genereras en sådan signal(6).
När repeatern nås av 440 Hz-signalen så "öppnar" den sig för att vidarebefordra kommunikationen och man kan kommunicera med någon som befinner sig mycket längre bort än vad som annars skulle varit möjligt på denna höga frekvens.
Varje repeater har tilldelats en identitet i form av två morsetecken. När repeatern aktiveras så svarar den automatiskt med att på den aktuella kanalen på 145 Mhz-bandet sända "pling plong" (med ljusa toner) följt av två morsetecken, som är dess sätt att identifiera sig, så man vet vilken repeater som aktiverats.
När radioamatören trycker in sin sändarknapp så kan han kommunicera.
Kommunikationen på amatörradiobandet 145 Mhz bestod enbart av telefoni, dvs ingen kommunikation med morse eller fjärrskrivare.
När radioamatören pratat klart och släpper sändarknappen så hörs ett "pling plong” med ljusa toner. Då hörs emellertid inga morsetecken (se föregående stycke) emedan repeatern redan är aktiverad.
Då vet mottagaren att den som sist pratade har släppt sin sändarknapp och nu kan mottagaren börja prata.
All sändning på detta amatörradioband är s.k. simplex-sändningar dvs endast en i taget kan göra sig hörd. Skulle mottagaren börja prata innan den som sänder slutat prata så hörs inte mottagaren.
Denna kommunikation är inte krypterad, och kan således avlyssnas av vem som helst som har en mottagare anpassad till det frekvensbandet 145 MHz.
Men det är enkelt att göra omskrivningar som gör att kommunikationen kan framstå som harmlös för någon som lyssnar.

(4) Signalen når cirka 7/6 av siktsträckan men kan nå längre om slungas vidare av en repeater (kallas också slavsändare)

(5) De frekvenser som tilldelas radioamatörer kan variera över tid.

(6) Det fanns modeller som inte hade en funktion där 440 Hz genererades. Då användes i stället en liten visselpipa. Man aktiverar sändare (trycker in sändarknappen) och visslar ett par sekunder i mikrofonen, varvid närmaste repeater aktiveras vilket bekräftas med ett morsetecken.