wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/322"

Från wpu.nu

(Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
 
 
Sidans statusSidans status
-
Ej korrekturläst
+
Ej korrekturläst
Sidinnehåll (som ska inkluderas):Sidinnehåll (som ska inkluderas):
Rad 1: Rad 1:
arvode”. Skrivelsen avslutas med ”Eftersom intresset från Palmeut-
+
arvode”.
  
redarna var ’mycket svalt’ beslutade jag mig för att ej fundera vidare
+
Skrivelsen avslutas med ”Eftersom intresset från Palmeutredarna var ’mycket svalt’ beslutade jag mig för att ej fundera vidare och lämna uppgifter i övrigt”.
  
och lämna uppgifter i övrigt”.
+
I anledning av denna skrivelse har kriminalkommissarien Lennart Thorin i december 1988 upprättat en promemoria som också den bara återfinns i arbetsmaterialet.
  
I anledning av denna skrivelse har kriminalkommissarien Lennart
+
Av promemorian framgår att Thorin rekvirerat de arkivhandlingar som vid denna tid fanns rörande Annie F, att han samtalat med den utredningsman som handlagt den första utredningen och erhållit vissa upplysningar.
  
Thorin i december 1988 upprättat en promemoria som också den bara
+
Samtalet och upplysningarna finns ej redovisade men Thorins slutsats var att det inte framkommit något som pekade mot att Annie F i något avseende haft med de försvunna handlingarna att göra.
  
återfinns i arbetsmaterialet. Av promemorian framgår att Thorin rekvi-
+
Han konstaterade avslutningsvis att ingen ytterligare utredning rörande detta kommer att verkställas.
  
rerat de arkivhandlingar som vid denna tid fanns rörande Annie F, att
+
Under sommaren 1989 hörde en person av sig till PU och tipsade om att Annie F, som varit Sigvard C:s (jfr kapitel 6, bl.a. Utredning avseende Christer P:s tillgång till vapen) flickvän, arbetat vid länsrätten vid tiden för mordet.
  
han samtalat med den utredningsman som handlagt den första utred-
+
''Tredje utredningsomgången''.<br>
  
ningen och erhållit vissa upplysningar. Samtalet och upplysningarna
+
Kring årsskiftet 1990/91 började PU på nytt att utreda händelserna vid länsrätten.
  
finns ej redovisade men Thorins slutsats var att det inte framkommit
+
I mitten av januari 1991 beslöt chefsåklagaren Anders Helin att förundersökningen i ärendet skulle återupptas, nu med två personer – H och P – som misstänkta.
  
något som pekade mot att Annie F i något avseende haft med de
+
Under januari och februari hölls förhör med en handfull personer utöver H och P.
  
försvunna handlingarna att göra. Han konstaterade avslutningsvis att
+
Av dessa hade ett par personer förhörts redan under den första utredningsomgången.
  
ingen ytterligare utredning rörande detta kommer att verkställas.
+
En av dem som hördes var biträdande chefen för registreringsenheten, Birgitta H. Birgitta H ansåg P vara en försigkommen ung man och berättade att han när han började vid länsrätten satt större delen av tiden vid datorn och lekte.
  
Under sommaren 1989 hörde en person av sig till PU och tipsade
+
Enligt Birgitta H var han kunnig på datorer och han hade utfört saker som inga andra kommit på att man kunde göra.
  
om att Annie F, som varit Sigvard C:s (jfr kapitel 6, bl.a. Utredning
+
Den 31 januari respektive den 1 februari 1991 förhördes såväl H som P på nytt.
  
avseende Christer P:s tillgång till vapen) flickvän, arbetat vid läns-
+
Båda delgavs under förhören misstanke om brott, undertryckande av urkund och dataintrång.
  
rätten vid tiden för mordet.
+
H nekade till misstanken och berättade under det drygt två och en halv timme långa förhöret att han arbetat som kontorist vid länsrätten under perioden augusti 1985 – augusti 1986.
  
Tredje utredningsomgången. Kring årsskiftet 1990/91 började PU
+
Under denna tid hade han bl.a. arbetat med P, som varit mycket intresserad av datorer. De hade arbetat bredvid varandra dataterminaler i postöppningsrummet och bl.a. registrerat inkommen post.
  
nytt att utreda händelserna vid länsrätten. I mitten av januari 1991
+
Troligen några dagar efter det att Anette H förevisat Olof Palmes besvärsskrivelse på registreringsenheten hade P plockat fram skrivelsen och visat honom. De hade tittat på Olof Palmes namnteckning.
  
beslöt chefsåklagaren Anders Helin att förundersökningen i ärendet
+
H antog att P därefter hade lagt tillbaka handlingen.
  
skulle återupptas, nu med två personer – H och P – som misstänkta.
+
Att H i ett förhör 1986 nekat till påståendet att skrivelsen
 
 
Under januari och februari hölls förhör med en handfull personer
 
 
 
utöver H och P. Av dessa hade ett par personer förhörts redan under
 
 
 
den första utredningsomgången. En av dem som hördes var biträdande
 
 
 
chefen för registreringsenheten, Birgitta H. Birgitta H ansåg P vara en
 
 
 
försigkommen ung man och berättade att han när han började vid
 
 
 
länsrätten satt större delen av tiden vid datorn och lekte. Enligt Birgitta
 
 
 
H var han kunnig på datorer och han hade utfört saker som inga andra
 
 
 
kommit på att man kunde göra.
 
 
 
Den 31 januari respektive den 1 februari 1991 förhördes såväl H
 
 
 
som P på nytt. Båda delgavs under förhören misstanke om brott,
 
 
 
undertryckande av urkund och dataintrång.
 
 
 
H nekade till misstanken och berättade under det drygt två och en
 
 
 
halv timme långa förhöret att han arbetat som kontorist vid länsrätten
 
 
 
under perioden augusti 1985 – augusti 1986. Under denna tid hade han
 
 
 
bl.a. arbetat med P, som varit mycket intresserad av datorer. De hade
 
 
 
arbetat bredvid varandra på dataterminaler i postöppningsrummet och
 
 
 
bl.a. registrerat inkommen post. Troligen några dagar efter det att
 
 
 
Anette H förevisat Olof Palmes besvärsskrivelse på registreringsen-
 
 
 
heten hade P plockat fram skrivelsen och visat honom. De hade tittat på
 
 
 
Olof Palmes namnteckning. H antog att P därefter hade lagt tillbaka
 
 
 
handlingen. Att H i ett förhör 1986 nekat till påståendet att skrivelsen
 

Nuvarande version från 14 december 2022 kl. 14.05

Den här sidan har inte korrekturlästs


arvode”.

Skrivelsen avslutas med ”Eftersom intresset från Palmeutredarna var ’mycket svalt’ beslutade jag mig för att ej fundera vidare och lämna uppgifter i övrigt”.

I anledning av denna skrivelse har kriminalkommissarien Lennart Thorin i december 1988 upprättat en promemoria som också den bara återfinns i arbetsmaterialet.

Av promemorian framgår att Thorin rekvirerat de arkivhandlingar som vid denna tid fanns rörande Annie F, att han samtalat med den utredningsman som handlagt den första utredningen och erhållit vissa upplysningar.

Samtalet och upplysningarna finns ej redovisade men Thorins slutsats var att det inte framkommit något som pekade mot att Annie F i något avseende haft med de försvunna handlingarna att göra.

Han konstaterade avslutningsvis att ingen ytterligare utredning rörande detta kommer att verkställas.

Under sommaren 1989 hörde en person av sig till PU och tipsade om att Annie F, som varit Sigvard C:s (jfr kapitel 6, bl.a. Utredning avseende Christer P:s tillgång till vapen) flickvän, arbetat vid länsrätten vid tiden för mordet.

Tredje utredningsomgången.

Kring årsskiftet 1990/91 började PU på nytt att utreda händelserna vid länsrätten.

I mitten av januari 1991 beslöt chefsåklagaren Anders Helin att förundersökningen i ärendet skulle återupptas, nu med två personer – H och P – som misstänkta.

Under januari och februari hölls förhör med en handfull personer utöver H och P.

Av dessa hade ett par personer förhörts redan under den första utredningsomgången.

En av dem som hördes var biträdande chefen för registreringsenheten, Birgitta H. Birgitta H ansåg P vara en försigkommen ung man och berättade att han när han började vid länsrätten satt större delen av tiden vid datorn och lekte.

Enligt Birgitta H var han kunnig på datorer och han hade utfört saker som inga andra kommit på att man kunde göra.

Den 31 januari respektive den 1 februari 1991 förhördes såväl H som P på nytt.

Båda delgavs under förhören misstanke om brott, undertryckande av urkund och dataintrång.

H nekade till misstanken och berättade under det drygt två och en halv timme långa förhöret att han arbetat som kontorist vid länsrätten under perioden augusti 1985 – augusti 1986.

Under denna tid hade han bl.a. arbetat med P, som varit mycket intresserad av datorer. De hade arbetat bredvid varandra på dataterminaler i postöppningsrummet och bl.a. registrerat inkommen post.

Troligen några dagar efter det att Anette H förevisat Olof Palmes besvärsskrivelse på registreringsenheten hade P plockat fram skrivelsen och visat honom. De hade tittat på Olof Palmes namnteckning.

H antog att P därefter hade lagt tillbaka handlingen.

Att H i ett förhör 1986 nekat till påståendet att skrivelsen