Skillnad mellan versioner av "Sida:Pol-1987-12-15 EBC7911-00 Transkription av program-i Kanalen P1 1987-12-09 om tre springande män på Holländargatan mordkvällen.pdf/7"
Från wpu.nu
(4 mellanliggande versioner av samma användare visas inte) | |||
Sidans status | Sidans status | ||
- | + | Korrekturläst | |
Sidinnehåll (som ska inkluderas): | Sidinnehåll (som ska inkluderas): | ||
Rad 3: | Rad 3: | ||
== == | == == | ||
− | tågets avgångstid enligt tabellen finner vi att de tre männen bör ha sprungit nedför gatan, Holländargatan, någon gång strax efter 23 | + | Reporter: ''tågets avgångstid enligt tabellen finner vi att de tre männen bör ha sprungit nedför gatan, Holländargatan, någon gång strax efter 23:05.'' |
− | Reporter: | + | Reporter: ''Här kan vi också notera att filmen "Bröderna Mozart" tog slut någon minut efter 23:00. Kvinnornas iakttagelser kan alltså mycket väl sammanfalla med den tidpunkt då paret [[Olof Palme|Olof]] och [[Lisbeth Palme]] gick ut från bion och började gå nedför Sveavägen, i samma riktning som de tre männen sprang på denna parallellgata två kvarter bakom bion.'' |
− | : | + | Reporter: ''När {{Maskat|Text=[[Anna-Brita André]]}} åkte hem tänkte hon vidare på händelsen med de tre männen, som gjort ett starkt intryck på henne. Och som hon uppfattade som obehaglig.'' |
− | + | ''När hon morgonen därpå satte på TV:n och fick se att [[Olof Palme]] blivit mördad kom hon omedelbart att tänka på vad hon och {{Maskat}} sett.'' | |
− | - | + | ''De två talade också med varandra om saken på telefon, men det blev inte genast av de ringde till polisen, för, som {{Maskat|Text=[[Anna-Brita André]]}} säger, det verkade som om det bara var mörka män som var intressanta i utredningen till en början, av vad som sades i tidningarna. Så det dröjde innan {{Maskat|Text=[[Anna-Brita André]]}} ringde polisen.'' |
− | - | + | {{Maskat|Text=[[Anna-Brita André]]}}: Ja, det dröjde tio, elva dagar innan jag ringde . |
− | efter dessa tio dagar, då stod det i Expressen någonting om man hade sett en blond man springa upp mot Norra Bantorget. då kände jag att då var det dags ändå att jag ringde och gav | + | Jag hade då först läst tidningarna vad som stod om hur folk det var som ringde till polisen och att man sökte en mörk man och att det var mörka män inblandade. |
− | + | ||
+ | Och jag pratade min väninna om det här. Men vi konstaterade ju att någon blond man var det inte tal om, alltså var det här ointressant. | ||
+ | |||
+ | Men vi tyckte det verkade som att de här männen måste kunna ha någonting med mordet att göra, efter några dagar när vi läst vidare om det. | ||
+ | |||
+ | Men efter dessa tio dagar, då stod det i Expressen någonting om man hade sett en blond man springa upp mot Norra Bantorget. | ||
+ | |||
+ | Och då kände jag att då var det dags ändå att jag ringde och gav |
Nuvarande version från 22 juli 2024 kl. 06.41
Expressklipp AB (Ett företag i Kinnevikgruppen)
- - 5 (8) -
Reporter: tågets avgångstid enligt tabellen finner vi att de tre männen bör ha sprungit nedför gatan, Holländargatan, någon gång strax efter 23:05.
Reporter: Här kan vi också notera att filmen "Bröderna Mozart" tog slut någon minut efter 23:00. Kvinnornas iakttagelser kan alltså mycket väl sammanfalla med den tidpunkt då paret Olof och Lisbeth Palme gick ut från bion och började gå nedför Sveavägen, i samma riktning som de tre männen sprang på denna parallellgata två kvarter bakom bion.
Reporter: När Anna-Brita André åkte hem tänkte hon vidare på händelsen med de tre männen, som gjort ett starkt intryck på henne. Och som hon uppfattade som obehaglig.
När hon morgonen därpå satte på TV:n och fick se att Olof Palme blivit mördad kom hon omedelbart att tänka på vad hon och sett.
De två talade också med varandra om saken på telefon, men det blev inte genast av de ringde till polisen, för, som Anna-Brita André säger, det verkade som om det bara var mörka män som var intressanta i utredningen till en början, av vad som sades i tidningarna. Så det dröjde innan Anna-Brita André ringde polisen.
Anna-Brita André : Ja, det dröjde tio, elva dagar innan jag ringde .
Jag hade då först läst tidningarna vad som stod om hur folk det var som ringde till polisen och att man sökte en mörk man och att det var mörka män inblandade.
Och jag pratade min väninna om det här. Men vi konstaterade ju att någon blond man var det inte tal om, alltså var det här ointressant.
Men vi tyckte det verkade som att de här männen måste kunna ha någonting med mordet att göra, efter några dagar när vi läst vidare om det.
Men efter dessa tio dagar, då stod det i Expressen någonting om man hade sett en blond man springa upp mot Norra Bantorget.
Och då kände jag att då var det dags ändå att jag ringde och gav