har därvid antecknats att ”av det skälet kunde hon inte känna till att hon
skulle tillfrågas närmare om vad hon och polisman E gjorde fredagen
den 28 februari 1986 under dagen och kvällen”. Det framgår inte på
vilket sätt förhörsledaren ansåg sig kunna utgå från att hon inte hade
talat med polisman E om saken efter förhöret med denne (polisman E
uppgav för övrigt att de hade god kontakt med varandra och talade i
telefon 3-4 gånger per vecka).
Hon uppgav att de vid denna tid bodde på den adress polisman E
uppgivit. Hennes minne av mordet var från morgonen den 1 mars då
hon blev uppringd av sin mor, som förmedlade nyheten. Hon såg sedan
på TV tillsammans med polisman E, som hon väckte. Hon hade inget
minne av vad de gjorde dagen och kvällen innan, men trodde att hon
själv arbetade. Sedermera har hon med stöd av tjänstgöringslistor från
sin arbetsgivare uppgett att hon arbetade såväl fredag som lördag (hon
tjänstgjorde i en affär i Stockholm). När hon hade ett arbetsschema av
det slaget brukade hon aldrig gå ut på kvällen. Eftersom de brukade
göra allt tillsammans utgick hon från att även polisman E tillbringade
kvällen i hemmet. – Hon bekräftade E:s uppgifter angående radiout-
rustningens anskaffande. Enligt henne var utrustning av det slaget
vanlig i de lantliga trakter där de en tid bodde eftersom telefonen inte
alltid var pålitlig. Hon tillade att de använt den vid kanotpaddling.
Utöver det sagda, som kan utläsas ur PU:s uppslag angående vatten-
läckan hos polisman E, har den tidigare Palmekommissionen via
utfrågning av Per-Göran Näss och Jan S inhämtat kompletterande
upplysningar.40 De har berättat följande.
Per-Göran Näss kallades till chefen för säkerhetspolisen Sven-Åke
Hjälmroth en fredageftermiddag i oktober 1987. Han sammanträffade
där med vice ordföranden i Stockholms polisstyrelse Roland Öhrn.
Denne uppgav att han fått information från en fastighetsägare i Alvik,
som gick ut på att det varit en vattenläcka i en lägenhet och i samband
med det hade man gjort iakttagelser av apparater i lägenheten som man
bedömde utgjorde en radiocentral. Dessutom hade man funnit en
gammal SS-hjälm i ett skåp. Per-Göran Näss fick i uppgift att utreda
detta. Säkerhetspolisen ordnade därför en spaningslokal från vilken
polisman E:s lägenhet kunde övervakas. På onsdagen veckan därpå
återkom Öhrn och berättade att han innan han kontaktat säkerhets-
polisen lämnat uppgifterna till journalisten Sven A. Sven A hade velat
publicera uppgifterna, men Öhrn hade förmått honom att avvakta
polisens utredning. Sven A hade gått med på att vänta en vecka. Den
följande dagen, torsdag, avsåg emellertid Sven A att ge offentlighet åt
hela saken. Trots att säkerhetsavdelningens spanare då i praktiken var
40 Den tidigare Palmekommissionens utfrågning den 26 mars 1996.