wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/74

Från wpu.nu

Version från den 8 mars 2021 kl. 05.05 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


på plats beslöt man i det läget att avblåsa övervakningen, som be-

dömdes meningslös i det polisman E ju skulle komma att varskos

genom publiceringen. I stället sattes en vanlig utredning i gång, som

omgående inleddes med att polisman E hördes.

I samband med förhöret upplystes polisman E om att han hade

möjlighet att begära att få en husrannsakan gjord, för att säkra be-

visning om sin oskuld. Detta avvisade polisman E i affekt. Efter ett par

dagar återkom han och undrade om erbjudandet kvarstod. Förhörs-

ledaren Jan S vände sig då till riksåklagaren och begärde att få

genomföra en husrannsakan hos polisman E. Enligt Jan S kan en hus-

rannsakan inte genomföras med den ”misstänktes” samtycke. Det krävs

laga grund och ett beslut. Jan S underströk i sammanhanget att han som

utredningsman ansåg sig ha lika stor rätt att bevisa någons oskuld som

att bevisa någons skuld, även om han betraktade åtgärden som extra-

ordinär. På direkt fråga hur man visste att E:s lägenhet var i samma

skick som i samband med vattenläckan och om den utrustning som

avfotograferades var densamma som den utrustning hyresvärden sett,

svarade Jan S att de ansett sig kunna spåra de apparater som veder-

börande beskrivit i förhör, bl.a. hade den blinkande apparaten identifi-

erats som en vanlig telefonsvarare.

I polisstyrelsens utredning angående högerextremism inom

Stockholmspolisen behandlades även fyndet av nazisthjälmen hos

polisman E. Polisstyrelsens utredningsgrupp klarlade genom vissa

efterforskningar att Valön, den plats där polisman E sade sig ha bärgat

hjälmen, förvärvades av Föreningen Kamraterna 1955. Man fann då

olika föremål med nazistemblem. Föremålen skall dock ha samlats in

och förstörts. Polisstyrelsen ansåg att detta förhållande fick E:s för-

klaring till hur han kommit i besittning av hjälmen att framstå som än

mer sannolik. Polisstyrelsen konstaterade slutligen att ”oaktat vad man

kan ha för åsikt om det lämpliga i att någon privat innehar en

nazisthjälm, detta ändå måste anses tillhöra den enskilde polismannens

privatliv.”41

Vid kommissionens granskning av handlingar hos säkerhetspolisen

har följande framkommit. Polisman E finns enligt uppgift inte registre-

rad på annat sätt än de spår som avsätts vid den säkerhetskyddskontroll

som alla poliser genomgår. Vi har alltså fått uppgiften att det inte finns

någon ”akt” angående polisman E. Inte heller gav vår registerförfrågan

någon hänvisning till ärende där polisman E förekommer.

I ärendet SK 8-82 finns emellertid ett omfattande material om

polisman E. Det gäller uteslutande ”vattenläckan”. Handlingarna be-

kräftar det Per-Göran Näss uppgav inför kommissionen om att över-

41 Rapporten s. 28.