wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/10

Från wpu.nu

Version från den 8 mars 2021 kl. 05.05 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


rapport i september 1984. Den har allmänt kommit att kallas Norr-

malmsutredningen.1

I de delar som är av intresse i förevarande sammanhang redovisades

följande. De två GVG-grupper som bildades i VD 1 kom omgående att

arbeta på olika sätt. Den ena, C-turen, arbetade enligt instruktioner och

de intentioner som fanns bakom inrättandet av GVG-grupperna. Den

andra, G-turen, drog snart på sig kritik från såväl kollegor som

allmänheten. Kritiken från kollegorna gick ut på att G-turen använde

bryska metoder och missbrukade möjligheten att arbeta i civila kläder.

Av rapporten framgår att det är en spridd uppfattning inom polisen att

ingripanden på allmän plats bör göras av uniformerad personal, efter-

som det annars lättare uppstår störningar. När man arbetar samman i

grupper av detta slag bör därför civila polismän fungera enbart som

spanare, understödda av uniformerad personal, som tillkallas för

ingripanden. G-turen arbetade dock i det närmaste helt civilt i en väl

sammanhållen grupp. Inom VD 1 framfördes bl.a. uppfattningen att

verksamheten borde stoppas ”för att förhindra ett olyckligt slut”. Trots

den tendens till stegrad våldsanvändning, som kunde avläsas både i

gruppens egna rapporter och i framförda klagomål, vidtog ledningen

för VD 1 inga åtgärder. Gruppen arbetade i hög grad på egen hand, dvs.

utan befälsstyrning. Under hösten tillsattes en kommissarie med uppgift

att försöka styra gruppen rätt. Denne bedömde emellertid att det inte

var möjligt att komma tillrätta med gruppens arbetsmetoder och

föreslog i stället att den skulle upplösas. Verksamheten fortsatte likväl

året ut, då samtliga GVG-grupper upplöstes efter beslut av chefen för

ordningsavdelningen.

Av utredningen framgår att G-turens ingripanden i övervägande

antalet fall gjordes när polismännen burit civila kläder. Detta stämde

inte med givna direktiv eller med hur VD 1:s andra GVG-grupp arbeta-

de. Gruppen hade ingen egentlig ledning. Under maj till september

1982 hade den inget ordinarie befäl. Den leddes då av polismän inom

gruppen ”enligt polisinstruktionens förmansbegrepp”. Verksamhetens

målinriktning ändrades, ”de metoder som användes av polismännen har

de sannolikt utformat själva”, hette det i rapporten.

Någon kontinuerlig kontroll av tjänstgöringen förekom inte. Det

verkar som om polisledningen inte hade klart för sig när enskilda

polismän var i tjänst och när de inte var det.2 Arbetsgruppens intryck

1 Norrmalmsutredningen. Slutrapport, Stockholms polisdistrikt, Ordningsav-

delningen, Utredningen, Norrmalms VD, 1984-09-24. Rapporten omfattar

drygt 40 sidor samt bilagor. Citat i det följande är hämtade ur rapporten.

2 ”Arbetsgruppen har funnit att vakthavande befäl i vissa tjänstgöringsturer inte

har full kontroll över personalen. Det förekommer t.ex. att anmälan före arbets