rapport i september 1984. Den har allmänt kommit att kallas Norr-
malmsutredningen.1
I de delar som är av intresse i förevarande sammanhang redovisades
följande. De två GVG-grupper som bildades i VD 1 kom omgående att
arbeta på olika sätt. Den ena, C-turen, arbetade enligt instruktioner och
de intentioner som fanns bakom inrättandet av GVG-grupperna. Den
andra, G-turen, drog snart på sig kritik från såväl kollegor som
allmänheten. Kritiken från kollegorna gick ut på att G-turen använde
bryska metoder och missbrukade möjligheten att arbeta i civila kläder.
Av rapporten framgår att det är en spridd uppfattning inom polisen att
ingripanden på allmän plats bör göras av uniformerad personal, efter-
som det annars lättare uppstår störningar. När man arbetar samman i
grupper av detta slag bör därför civila polismän fungera enbart som
spanare, understödda av uniformerad personal, som tillkallas för
ingripanden. G-turen arbetade dock i det närmaste helt civilt i en väl
sammanhållen grupp. Inom VD 1 framfördes bl.a. uppfattningen att
verksamheten borde stoppas ”för att förhindra ett olyckligt slut”. Trots
den tendens till stegrad våldsanvändning, som kunde avläsas både i
gruppens egna rapporter och i framförda klagomål, vidtog ledningen
för VD 1 inga åtgärder. Gruppen arbetade i hög grad på egen hand, dvs.
utan befälsstyrning. Under hösten tillsattes en kommissarie med uppgift
att försöka styra gruppen rätt. Denne bedömde emellertid att det inte
var möjligt att komma tillrätta med gruppens arbetsmetoder och
föreslog i stället att den skulle upplösas. Verksamheten fortsatte likväl
året ut, då samtliga GVG-grupper upplöstes efter beslut av chefen för
ordningsavdelningen.
Av utredningen framgår att G-turens ingripanden i övervägande
antalet fall gjordes när polismännen burit civila kläder. Detta stämde
inte med givna direktiv eller med hur VD 1:s andra GVG-grupp arbeta-
de. Gruppen hade ingen egentlig ledning. Under maj till september
1982 hade den inget ordinarie befäl. Den leddes då av polismän inom
gruppen ”enligt polisinstruktionens förmansbegrepp”. Verksamhetens
målinriktning ändrades, ”de metoder som användes av polismännen har
de sannolikt utformat själva”, hette det i rapporten.
Någon kontinuerlig kontroll av tjänstgöringen förekom inte. Det
verkar som om polisledningen inte hade klart för sig när enskilda
polismän var i tjänst och när de inte var det.2 Arbetsgruppens intryck
1 Norrmalmsutredningen. Slutrapport, Stockholms polisdistrikt, Ordningsav-
delningen, Utredningen, Norrmalms VD, 1984-09-24. Rapporten omfattar
drygt 40 sidor samt bilagor. Citat i det följande är hämtade ur rapporten.
2 ”Arbetsgruppen har funnit att vakthavande befäl i vissa tjänstgöringsturer inte
har full kontroll över personalen. Det förekommer t.ex. att anmälan före arbets