Casspir är en pansarbil som användes vid den sydafrikanska polisen.
Polisman R uppgav att artiklarna i den sydafrikanska pressen var
mycket missvisande. Hans privata brev hade misstolkats. Den syd-
afrikanska afton han ordnat bestod i att han bjudit anhöriga på syd-
afrikansk mat. Uttalandet om ”Casspir” var ett skämt och anspelade på
en diskussion han haft med den sydafrikanska polis som var brevets
adressat. Han uppgav sig vara mycket olycklig över hur brevet utnytt-
jats i sydafrikansk propaganda. Han tog avstånd från regimen; skälet
till att de valt att resa till Sydafrika var att en släkting till hans fru
arbetat där och berättat mycket om landet.
2. Polisinspektören Bo N uppgav följande. Han var en av Svenska
Kennelklubben licensierad hunddomare. Han hade rest världen kring
och bedömt hundar. Han hade i denna egenskap varit i Port Elisabeth
en dag våren 1985. Sedermera rekommenderade Kennelkubben
svenska domare att inte åta sig uppdrag i Sydafrika. Bo N hade därefter
tackat nej till sådana uppdrag.
3. Polisinspektören Leif M medföljde på den resa då Bo N bl.a. besökte
Sydafrika. Leif M ville inte lämna några upplysningar om sin resa, med
motiveringen att det rörde sig om en privat angelägenhet.
4. Polisman P uppgav att han hade besökt södra Afrika och bl.a. Syd-
afrika under en längre resa sommaren och hösten 1985.
I den tidningsartikel, där brevet från polisman R citerades, återgavs
även delar av ett brev som polisman P sänt till IPA:s tidning i
Sydafrika. Artikeln hade rubriken: ”Polishjärtan i Sverige varma för
Sydafrika”. Ur brevet från polisman P citerades: ”Jag uppskattar verk-
ligen min vistelse i Sydafrika, liksom också klimatet, människorna och
de underbara flickorna. Jag skall bedja för Sydafrikas framtid”.
Vid den aktuella tidpunkten var han inte anställd inom polisen. Han
hade varit anställd 1982-84 och återanställdes i mars 1986. Han
berättade inför sin återanställning för rekryteringspersonalen om att han
besökt Sydafrika.
5. Polisman U uppgav att han hade besökt Sydafrika vid två tillfällen.
Den första gången var under ett halvår 1981, då han arbetade på en
gård. Kontakten hade förmedlats av en kamrat från militärtjänst-
göringen. Detta var innan han anställdes som polis och han berättade
om vistelsen vid anställningstillfället. Under ett halvår 1986 var polis-
Stockholm, och de var helt tokiga över den. Mitt största problem är nu att
försöka övertyga den svenska regeringen att vi behöver er Casspir här i
Sverige.