eftersom Bofors pris var betydligt högre än den franske tillverkarens.
Bofors hade inte heller lyckats lösa exportkreditfrågan.
Den 15 januari 1986 reste Olof Palme till Indien och samman-
träffade med Rajiv Gandhi.
Den 14 mars 1986 stod det klart att Bofors skulle få ordern och
kontrakt skrevs den 24 mars. Bl.a. Martin Ardbo deklarerade i samband
härmed att affären inte varit möjlig utan Olof Palme och den svenska
regeringens agerande i bl.a. exportkreditfrågan.
Av granskade dokument kunde utläsas att Bofors möjligheter att
erhålla ordern var mycket goda i slutet av januari 1986. Förhandlings-
läget hade således på en månad bytts från pessimistiskt till optimistiskt.
Det kunde inte uteslutas att orsaken till det gynnsammare förhandlings-
läget vid denna tid var Olof Palmes personliga agerande. Olof Palmes
agerande borde ha varit känt av det franska konkurrentföretaget och
dess agenter. I beaktande av de stora penningbelopp som ordern rörde
(kontraktssumman uppgick till ca 8,4 miljarder kronor – vår anm.)
kunde det inte uteslutas att motivet för mordet på Olof Palme haft sin
grund i kampen om Indienordern. Erfarenheterna efter mordet på
Indhira Gandhi hade visat att förhandlingarna den gången fördröjdes
vilket i detta fall skulle ha kunnat gynna den franske konkurrenten.
I den pågående förundersökningen hade inget framkommit som
visade att Bofors definitivt erhållit Indienordern den 28 februari men ett
slutligt ställningstagande från Indiens sida var nära förestående. Det
kan därför inte uteslutas att mordet på Olof Palme var en sista desperat
åtgärd från konkurrenthåll i hopp om att turbulensen skulle fördröja
beslutet och därmed ge konkurrenterna tillfälle att ”komma igen”.
Anders Carlberg, VD vid Bofors (Nobel Industrier), fick med kort
varsel företräde hos Olof Palme den 20 februari 1986. Två dagar senare
”öppnade” den svenska regeringen Pakistan som mottagare av RBS 70.
Vad diskuterade Carlberg med Olof Palme? Öppnades Pakistan på
grund av att det redan då var känt att Bofors skulle få ordern och att det
då skulle vara inkonsekvent att tillåta försäljning till Indien men inte till
Pakistan?
Förutom det som nu refererats innehåller promemorian två allmänt
hållna tips som hade kommit in till Boforsutredningen under 1987, där
det påstås att ett vapenhandlarmöte hållits i Frankrike i månadsskiftet
januari/februari 1986. I det ena tipset finns uppgiften att en finsk
vapenhandlare skulle ha deltagit. Det är såvitt framgår av dokumenta-
tionen inte klarlagt om tipsen har samband med tipsen som berörts
ovan under Karl L.
Den andra handlingen från Boforsutredningen som är registrerad
under detta uppslag är en minnesanteckning från ett samtal med Martin
Ardbo i november 1987 i samband med husrannsakan i dennes bostad.