lutionära Iran, och dit begav jag mig då i början av april 1980 och blev där till medio av juni 1985. - Ja, mina första månader gick givetvis, fick avsättas för att jag skulle sätta mig in i de nya förhållanden som jag hade hamnat i och speciellt de revolutionära förhållanden som rådde i Iran vid tidpunkten för min ankomst. Vi hade då i början på maj om jag minns rätt besök av bl a Palme och den österrikiske förbundskanslern Kreisky samt den dåvarande socialdemokratiske partiledaren i Spanien Felipe González. De försökte väl vad jag förstod att knyta kontakt med dåvarande presidenten Banisadr och hans omgivning och bilda sig en uppfattning om hur man där bedömde den fortsatta politiska utvecklingen efter Khomeinis "maktövertagande". Men talesmannen för de där tre under besöket var då i första hand Kreisky. Sen så fick jag som ett av de viktigaste uppdragen bortsett från att sätta mig in i de inrikespolitiska förhållandena att vara en mellanhand mellan Washington och makthavarna i Teheran när det gällde den amerikanska gisslan och därvid hade jag anledning att ta kontakt med en av de dåvarande mäktigaste herrarna i Iran, framlidne ayathollan Beheshti. Sen fick vi som
också uppdragit i september att tillvarata de brittiska intressena. Britterna ansåg sig utsatta för ett så stort hot mot sin ambassad och inte minst sin personal att man ansåg att man var tvungen att skära ned sin personal och då vände man sig till, utan att för den skull formellt bryta de diplomatiska förbindelserna med Iran, så vände man sig till Sverige och bad att vi skulle överta skyddsmaktsuppdraget i Iran för England, och det skyddsmaktsuppdraget övertog vi första veckan i september om jag minns rätt och övergången gick smärtfritt, iranarna var, åtminstone dåvarande iranske utrikesministern kopsadé. Sen kom kriget mellan Iran och Irak den 22 september 1980 och det föranledde kort därefter FN:s generalsekreterare att vända sig till Palme bl a, jag vet inte om han hade vänt sig också till andra men i alla fall budet gick till Palme med en förfrågan om han ville åta sig att söka medla i den här konflikten för att få konflikten bilagd, vilket jag har förstått att Palme tog med stor förtjusning. Han såg säkert här en möjlighet att skapa, förbättra om det behövdes, sin image som internationell