E: Ja det är riktigt.
F: Du hade bråttom till tåget, och tittar man på skissen här så nummer 44 ligger som du sa hur många meter ungefär ifrån korsningen?
E: Ja den bör ju ligga 40 meter ungefär.
F: 40 meter, och du har lite bråttom säger du, för du skulle med tunnelbanan. Du beskriver din färd trottoaren fram som att du gå/sprang i din värld liksom?
E: Ja det är riktigt.
F: Det var tunnelbanan som hägrade?
E: Ja.
F:Under den vägen så tittade du på ditt armbandsur?
E: Ja.
F: Och där vad jag förstått så fick du liksom titta lite ordentligt därför att du såg dåligt med hänsyn till att det är en svart urtavla. Det är riktigt?
E: Ja, det är riktigt.
F: Du var liksom inte observerad för omgivningen?
E: Inte speciellt.
F:Fanns det någonting som du observerade framöver?
E: Ingenting som jag har noterat speciellt.
F: Observerade du den här Palme, eller det här sällskapet?
E: Nej, de befann sig strax före.
F: Men det är ingenting som du har minnesbild av, att du såg?
E: Nej.
F: Vad hände sedan? Berätta med egna ord.
E: Jo när jag kommer i höjd med lilla filialkontoret, Götabankens, som ligger i Skandiahuset, i höjd med en hög trekantig reklampelare så hör jag ett ljud som jag uppfatta som en smällare. Ganska typisk smällare. Väldigt vanligt mitt i centrala Stockholm är att man hör avgassmällar ifrån bilar och sådant. Lite oljud är man ju van vid i centrala Stockholm, därför så brydde jag mig inte om ljudet särskilt mycket i all den stund jag var också väldigt koncentrerad