B: Aldrig. Du menar från svensk sida?
FM: Ja
B: Nej, aldrig. Aldrig sedan, aldrig har det nämnts.
Jag tog upp det i Stockholm har jag ett mycket starkt minne utav, i samtal, var det med Carl Johan eller Jan Eliasson eller vem det nu kan ha varit ja, och sagt att de här jävla båtarna begriper jag ingenting utav.
Som jag sagt i mitt telegram och som jag framhållit tidigare så är de ju klart och för mig militärt ändamål.
FM: Du har sagt att du talade med dina medarbetare där. Hur många medarbetare fanns det på ambassaden?
B: Jag hade två stycken, tre var det, tre stycken utsända. Det var ett handelsråd, sedan var det en yngre tjänsteman som var min, biträdde mig i den politiska rapporteringen och som också hade utsetts till inofficiell svensk militärattaché. Han hade militär bakgrund så han hade i uppdrag av mig att speciellt hålla kontakt med de i Iran, i Teheran stationerade militärattachéerna.
FM: Och vad heter de här personerna?
B: Jo, den .. handelsrådet heter, vad hette han nu...ah, plötsligt står allt stilla ... han sitter i Budapest nu har jag förstått... Roger nej, jag kan slå upp honom... Roger Gartoft.
FM: Slutade han ungefär samtidigt..
B: Nej
FM: ..som du utan var han kvar i Teheran längre?
B: Han var kvar i Teheran åtminstone ytterligare ett år. Jag skulle tro att han var kvar åtminstone fram till 1986 ,någon gång på hösten.
FM: Så han var kvar när Olof Palme mördades?
B: Ja, just det, just det.
FM: Och sedan den här som du utsåg till "militärattaché"?
B: Det var.. han heter Jonas Hafström och han har tjänstledigt just nu från UD och är assistent åt Carl Bildt och sitter i riksdagshuset, har sitt rum där.
FM: Så de här personerna kan också, tänker närmast på den sistnämnde då, kan vara lämplig kanske för min del att lyssna litet till.
B: Ja, visst visst.
FM:
B: