wpu.nu

Sida:Pol-1991-11-15 D14091-00 Anonyma-brev-Lisbet-Palme.pdf/2

Från wpu.nu

Version från den 17 januari 2022 kl. 13.25 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


INFÖR FEMÅRSDAGEN AV MIN MKES DÖD DEN 28 FEB 1986 jag mig nu oförhindrad att bryta det tysthetslöfte som gällt. Tidigare har ej hela sanningen om vad som denna fruktansvärda dag. Av olika skäl har det tidigare ej möjligt att återge det som verkligen hände på Sveavägen biobesöket. Redan dá Olof kom hem vid halvsjutiden talade om för mig att han efter det planerade biobesöket bestämt med en person som han absolut måste träffa och fá en sak med. Olof hade valt Dekorimahörnan dá den platsen var centralt i förhållande mellan de två biografer som var denna kväll. Vi hade dels tänkt på "Mitt liv som hund" vissades på Spegeln vid Stureplan dels hade vi tänkt att

Márten och Ingrid som redan köpt biljetter till föreställ"Bröderna Mozart som visades på biografen Grand pá

Sveavägen. Trots att vi nu inte skulle kunna träffa Márten och fästmö efter filmen valde vi att trots detta besöka . Efter föreställningen talade vi en kortare stund Marten och Ingrid varefter vi korsade Sveavägen (redan i närheten av Kammakargatan som katorna från mars -86 visar-sáledes passerade vi ej korvkiosken) Under promenaden fram till Tunnelgatan stannade vi endast en kortare stund vid klänningsbutiken Sari strax efter Adolf Kyrkogat. Enligt Olof, som ej nämde namnet på den personen han skulle teräffa, var det meningen att vi skulle ta följe med perscen ifråga och som Olof sade reda ut en del missförstånd på promenaden hem till Västerlånggatan. När vi närmade oss hörnan Tunnelgatran såg vi hur mannen sneddade ner mot oss och vi mtes i närheten av den reklampelare som i

finnes

nere vid trottoarkanten: Endast några ord växlades där nere innan vi tog följe från mötesplatsen fram till korsningen där allt skedde mycket snabbt och jag mimns att jag ropade Hjälp vad gör du" innan mannen avvek in i gränden. Det som sedan hänt efter dådet tar jag härmed avstand ifrán och jag vill nu bryta tystnaden och berätta det som verkligen hände. Jag visste ju ej vad saken gällde och fick därför spela med i polisens och regeringesn intentioner som gick ut på att skydda Olofs minne och statens eventuella inblandning i det som hänt. Givetvis ångrar jag det som sedan hände i dec. 1988 och i den kommande rättegången. Jag kunde dessvärre ej ensam styra detta skeende. Må Gud förlåta mig detta misstag.

11