wpu.nu

Sida:Pol-1997-12-05 KH18116-00 resningsansökan mot CP.pdf/8

Från wpu.nu

Version från den 21 mars 2022 kl. 21.49 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


Dnr

Datum 1997-12-05

1997/1627

Straffskalerekvisitet

Detta rekvisit medför att resning kan beviljas bara när det är fråga om ett förhållandevis grovt brott. Straffskalans maximum måste vara fängelse i mer än ett år.

För både mord och försök till mord - de brott som är aktuella i detta fall - kan följa fängelse på livstid. Straffskalerekvisitet är således uppfyllt. Detta gäller också det alternativa yrkandet avseende ansvar för framkallande av fara för annan.

Nyhetsrekvisitet

Nyhetsrekvisitet innebär att endast sådana omständigheter eller bevis som inte tidigare har förebringats i målet får åberopas som grund för resning. Tydliga exempel på bevisning som uppfyller nyhetsrekvisitet är att ett tidigare okänt vittne träder fram eller att ett vittne som hörts i målet lämnar nya uppgifter eller att ett nytt skriftligt bevis hittas.

Med att en omständighet eller ett bevis inte tidigare har förebringats bör enligt min mening även förstås att omständigheten eller beviset visserligen varit känt vid tiden för prövningen av saken men av någon anledning inte ingått i processmaterialet (jfr Cars, Om resning i rättegångsmål, s 170 och Welamson, Rättegång VI, 3:e uppl, s 219). Det förhållandet att exempelvis ett skriftligt bevis funnits med i förundersökningsprotokollet eller att ett vittne har hörts under förundersökningen utan att beviset presenterats eller vittnet hörts vid den tidigare förhandlingen förtar alltså enligt detta synsätt inte deras nyhetsvärde i resningsärendet.

t av grunderna för min ansökan om resning.

Sannolikhetsrekvisitet

Sannolikhetsrekvisitet tar sikte på vad en ny prövning av saken kan antas komma att resultera i. Ställningstagandet i fråga om resning förutsätter alltså en sammanvägning av den gamla och den nya bevisningen. Ju starkare den gamla bevisningen bedöms ha varit, desto lägre krav behöver ställas på styrkan i den nya bevisningen och omvänt.