F: Det här det skulle då rört sig om hur lång tid efter sen själva skottet har gått och dem här kommer till platsen?
J: Ja, två och en halv minut någonting eller tre minuter det är svårt att säga en tid såhär.
F: Under den tiden hade du då uppsikt över trappen upp mot .....
J: Ja, jag satt så att jag såg hela tiden hela vägen bort.
F: Var det någon annan person som under dem två, två och en halv till tre minuter det här tog innan polismännen sprang efter?
J: Nej, det var ingen annan.
F: Såg du någon person annat än poliserna som har sprungit uppför trappen efter gärningsmannen?
J: Nej, jag gick ur bilen sen när jag hade fått tag i taxiväxeln, så gick jag fram och tittade hur det var fatt.
F: Är du säker på att det var gärningsmannen, den mannensom sköt, som sprang hela vägen och uppför trapporna?
J: Ja, det är jag.
F: Det är du säker på.
J: Ja
F: Om vi då går tillbaka till platsen utanför det här upplysta skyltfönstret på vänster sida på Tunnelgatan, du säger, mannen var klädd i mörka kläder, kan du säga han hade huvudbonad, handskar?
J: Nej, någonting på huvudet tror jag inte han hade, det ska vara om han var så pass långhårig, nej det kan jag inte tänka att han hade någonting på huvudet.
F: Såg du om han hade några handskar på sig?
J: Nej.
F: När mannen sprang här upp så måste du ha sett hans skor naturligtvis och skosulor, la du märke till någonting, la du märke till färg till exempel på skor, skosula?
J: Nej, det enda jag la märke till så var det hans springstil som var helt unik alltså.
F: Löpstilen.
J: Ja, man blir så chockad själv när det händer själv när det händer sådana här grejer.
F: kan du säga till mig vad var det för färg på jackan när han fanns i trappen? kan du dra dig till minnes, det är svårt.
J: Det försår jag
