Efter valsegern 1985 - vilket i och för sig var ett högerval där det flirtades med den övre medelklassen - stod det mer eller mindre klart att en avgång var förestående.
På partimötena kunde han sitta och torrspela panflöjt när finansminister hade ordet. Denne och andra högersossar som var i färd med att förbereda ett kommande svenskt EU-inträde.
Palme var inte längre så närvarande, han ville ha en reträttplats.
Men till vad?
Att utses till FN:s generalsekreterare skulle passa. Något mindre statusfullt var inte att tänka på. Men det var en omöjlighet – USA skulle aldrig gå med på något sådant.
Det är dom handfasta som tar kommandot.
Fanskapet måste väck! Och tillfället kom den 28 februari 1986 – högst lägligt veckorna före Palmes Gorbatjov-resa!
Nej, en omöjlighet!
Så vad göra?
Som vi ser - det är många krafter som vill ha bort Olof Palme.
Mer eller mindre drastiskt.
Ska han trots allt sitta kvar till nästa val?