Ô
VT: Jaa, ja.
AKL: Jaha, men i övrigt minns...
Men det gick inte fort, inte.
VT:
VT: Mm.
-
AKL: Ja, förlåt...?
VT: Det gick inte fort för honom att springa.
AKL: Nej, nej. Du sade att när du ser honom så är han en b
bit in på Tunnelgatan?
1.remstam@ itdemokrati.nu
AKL:
honom under observation, så att säga?
VT: Nej, jag ser honom ju hela vägen ända upp, uppför
trapporna.
B 847/88 s. 7
VT:
Men du kan inte säga hur långt. Hur länge har du ing
AKL: Du ser honom springa uppgör trapporna också?
VT: Ja. Och sen är han ju helt borta, sen.
AKL: Och sen är han borta?
VT: Ja, och sen gick jag ur bilen också då. Eller jag gick
väl ur innan han hade nått toppen om man säger på...
AKL: Jaha, men du har sett honom börja springa uppför
trapporna i alla fall?
VT: Jaa. Mm.
AKL:
VT:
Det är rätt många trappor upp till...
Ja, det är en hel del upp där.
RKL: Och du ser honom hela vägen upp till Malmskillnadsgatan?
VT:
VT. Nä...ja, jag gick ju ur bilen och då var han inte ända uppe om man säger, utan då gick jag ur för jag skulle titta hur läger va osv, va?
AKL: Mm.
För man fick ju en liten chock där samtidigt som man... AKL: Jo, det är klart.
Ja,
och då gick jag ut.
