B 847/88 s. 2 (22)
AKL: Ja, och var ställer du bilen sen då?
Hans Johansson: Jag ställer den precis så jag ser Tunnelgatan upp, så jag ser ju alltså hela gången upp på...och sen sitter jag kvar en liten stund och tittar. Sedan gick jag ut och då sprang Lisbeth där omkring och skrek att ring och beställ operationsbord, ring och beställ ambulans och allt sånt där.
VT:
AKL: Mm. Nej, men vi skall knyta an litet till början här. När du står vid Tunnelgatan och du hör att det smäller och så tittar du till mot vänster då?
VT: Jaa.
AKL: Den här bilen, vad är det för bil du har förresten
då?
B 847/88 s.3
VT: Ja, det är en Mercedes, en vit Mercedes.
AKL: En vit Mercedes, ja. Och du hade hur många passagerare?
VT: Ja, jag tror jag hade två eller tre stycken i,
jag minns inte riktigt hur många det var me men det var... AKL: Du uppfattade det som en ganska svag smäll tydligen
då?
VT: Ja, det var som en en slags om man säger en ollonpistol eller vad som helst som man...och i och för sig så sitter vi i bilen, va, vi sitter och snackar och så där.
AKL: Ja, det kan väl ..ohörb.. också. Och det första du ser när du tittar åt det där hållet när smällen, vad är det, kan du beskriva det?
VT:
Jaa, det är ju...det första jag ser alltså det är ju han smäller med eller han har en pistol då som han riktar ned i nacken på honom och sen så ramlar han ihop, Palme
då väl.
AKL: Mm..
