wpu.nu

Sida:Pol-1986-03-14 EBE898-00-A Andra Skelleftehamnsbrevet.pdf/1

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Jag är den anonyme brevskrivaren.

I dagar har jag ägnat mig åt teckna ett porträtt av mannen jag såg på Olofsgatan i samband med mordet på Olof Palme.

Tycker att jag lyckats mycket bra, om man bortser från den något bryska pannan som var något utskjutande just över ögonbrynen. Det kan jag inte framställa framifrån.

Observera det kraftiga käkpartiet, den nedåtdragna munnen som påminde om harmynthet, den mycket kraftiga nacken, den böjda näsan – men inte höknäsa – som var grov samt avståndet mellan ögonen.

Hela mannen var kraftig, stor och stadig. Längd 183-185. Mörka ögon. Som jag tidigare nämnt, han hade en mörkblå parkas, halvlång med gråvit pälskrage.

En yrkeskategori använder dem – postpersonal eller kanske ST-personal.

I mitt första brev till Er nämnde jag inte allt. Jag ’sparade' en del.

Jag påstod att mannen pratade tyska och det vidhåller jag fortfarande.

När jag var i jämnhöjd med mannen, sa han följande. … Das Auto, das Auto … obegripligt … (ord) Feuf säger man i Schweiz istället för Fünf.

Han sa Auto med långt - å - och betoning på första stavelsen, så här:
... Aut å å å

Han pratade hetsigt. Höll walkie-talkien med båda händerna. Hade svarta fingerhandskar i skinn. Mörka ögon.

Det sprakade och rasslade i apparaten och mottagande parts svar kom ryckigt och stötvis, det hann jag uppfatta.

Mycket störningar och brus som om många var inne på linjen samtidigt.

Jag vet att mannen hade mörka byxor och skor, förmodligen dom här vanliga svarta - mockasinmodell.

Jag har funderat och funderat på det jag hörde. För mig framgår det mer och mer som att mannen kanske dirigerade en bil, eller kallade på en bil.

Mannen hörde aldrig mig komma gående.

Han ryckte till och tittade på mig just som jag gick förbi honom . Och jag såg på honom, kanske därför som jag tecknat mannen med blicken nedåtriktad. Så såg han nämligen på mig.

Jag är resande i dammodebranschen. Jag har s a s otillbörliga förhållanden överallt. Men, jag är livrädd för att framträda! Rädd för repressalier. Respektera att jag vill vara anonym. Det blev verkligen hysteri kring mitt första, anonyma brev och det skrämde mig ännu mer. Kontakta inte massmedia utan meddela bara att vittnet hört av sig, så kanske jag framträder.

Man undrar kanske varför jag gick på Olofsgatan. Alltid när jag är i Sthlm går jag bakgator för att slippa bli antastad av diverse ’fyllon' (otydligt) berusade ungdomar mm, Jag kom från en bekant på Tegnérgatan gick Sveavägen en bit och vek sen in på Adolf Fredriks kyrkogata därefter in på Olofsgatan, över Kungsgatan, sneddade Hötorget, Gamla Brogatan, Drottninggatan, förbi postgirot, över Klarabergsviadukten (otydligt) T-centralen

(otydligt) på nånting mera som kan vara av värde för polisen. Till sist (otydligt) såg (otydligt) enda människa på Olofsgatan innan jag stötte på den här mannen.

Det är inte sant att jag bor i Skelleftehamn som jag påstått? I mitt första brev. Jag bor åt ett helt annat håll. Kolla poststämpeln på det här brevet. Jag reser ju och kan posta brevet var som helst.

Hel mening otydlig.

(otydligt) människa. Om det rör sig om en internationell liga, skärp bevakningen extra noga vid Olof Palmes begravning, mycket möjligt att mördaren/rna försöker lämna landet då.

2-3 rader otydliga.

(otydligt) jag har (otydligt)


Mannen hörte, aldriq. miq konima qiende. Han

sh SC0314