wpu.nu

Sida:Pol-1993-03-04 EH14839-03 Anki.pdf/16

Från wpu.nu

Version från den 14 februari 2024 kl. 21.39 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


Tillfrågad om paret kan ha sett mannens walkie-talkie, uppgav Anki först att att det bör dom knappast ha gjort då dom passerade bakom denne. Hon ändrar sig sedan och säger att dom kan ha sett walkie-talkien. Hon såg ju själv något sticka upp ifrån mannen, men förstod att det var en walkie-talkie eller telefon först när hon passerat och det rasslade till i den. Hon såg således aldrig när mannen pratade i walkie-talkien, utan när dom passerat hörde hon denne säga på finska, jag är igenkänd och få något svar. Spontant uppgav Anki så att hon hoppas att polisen får tag på paret hon mötte och att dom minns henne. Hon uppgav vidare att om den beskrivning hon vill minnas sig ha hört i intervjuer gäller en alldaglig flicka i brun kavaj, så måste det vara hon själv som avses.

Tillfrågad angående hur långt norrut på Sveavägen hon och kan ha hunnit uppgav Anki att hon inte kan svara på detta. Hon har inga referenspunkter i området. Dom gick dock ej långt och i normal takt innan det small. Dom talade ej om mannen dom mött. Anki försökte berätta för men denna var irriterad och svår att nå. Tillfrågad angående om Ankis övervägande intresse efter att ha mött mannen var filmen dom sett eller mannen, så svarar hon att hon ej vet detta säkert. Hon uppgav spontant, att sedan hon passerat denne så fick hon en känsla hur han sköt henne i ryggen. Hon berättar vidare att hon en gång krockat med . Hon hade krockat med en bro och fick då en känsla av att hon flög genom , trots att hon i själva verket ej gjorde detta. Hon uppgav nu att hon hade känsla av att mannen sköt henne i ryggen sedan dom passerat honom, trots han ej gjorde detta. Hon såg det då som en flyktväg att korsa Sveavägen till sidan. Hon uppgav att hon dock samtidigt ville stanna och se vad som skulle av nyfikenhet, men att drog henne över gatan. På fråga uppgav Anki

hon ej vågar säga hur lång tid dom gick på Sveavägen innan dom hörde smällen. kan dock ej ha varit många minuter, högst fem och dom hann ej långt. Hon kan svara på om dom mötte några bilar eller människor. Hennes minnesbild är dock det är mörkare på den sidan Sveavägen där dom då gick än på den sida där dom mött mannen. Hon säger vidare att både hon och hörde det som hon som en pang. Anki ville vända om men det ville inte Hon minns reagerade på detta. tillfrågad om hon själv direkt inte hur