wpu.nu

Sida:Pol-1996-07-14 0930 jur-Åke-Rimborn.pdf/1

Från wpu.nu

Version från den 7 juni 2024 kl. 23.28 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


(ca)

(ca)

enl. § sekretesslagen (1980:100;

Stockh888s04pd1 2

Ake Rimborn, tf. polsikommissarie, 1996-07-14 kl. 09.30 - 10.20

Per-Erik Nilsson, Gunnel Lindberg, Tore Samuelsson Gunnel Lindberg

Händelse/åtgärd

Befann sig i LC av en händelse när första samtalet kom. Hörde på racion att kommissarie Söderström medd. att det var statsministern som var skjuten.

kap

Radiooperatören beordrade R. att fara till Sabbatsberg för att möta ambulans, skaffa uppgifter om skadorna m.m. R. hade ingen kontakt med Koci innan R. for. Färden till sjukhuset tog bara några minuter. R. kom strax efter ambulansen, båren hade just lastats av. R. och kollegan Torstensson var första poliserna på plats. Stämningen på akuten var förvirrad. R. talade med en läkare (Claes Wallin). Denne kunde ej ge' några besked, sa bara att man arbetade med patienten.

R. såg den skottskadade mannen. Han var så svårt skadad och nedblodad att R. ej kunde identifiera honom. Kände inte heller igen Lisbeth Palme (LP) först. Hon var svårt chockad och blodig. R. fick cock klart för sig att det var LP. Hon bekräftade att offret var OP.

Anm.

R. var yttre befäl i VD 5 under mordnatten.

Ringde LC. Begärde fyra bilar till platsen, två vardera för bevakning ute och inne. Talade sedan med Koci. Hedd. att det med allra största sannolikhet var OP. hade dock ej fått fram legitimation.

LP. bad R. att se till att OP.:s sekreterare underrättades. Sekreteraren skulle sedan meddela Ingvar Carlsson och Bengt Lindkvist. R. fick omedelbart efteråt besked att en sköterska ringde sekreteraren. R. gjorde därför inget åt saken.

R. och Torstensson stod utanför behandlingsrummet där OP. låg. Gärningsmannen var på fri fot och offret var statsministern. F. ansåg det viktigt med bevakning gärningsmannen kunde komma tillbaka. Begärde ytterligare polis till platsen, bl.a. hundbuss. R. var högsta polisbefäl på sjukhuset, såg det som sin uppgift ordna bevakningen där. R. tog emot de poliser som kom och fördelade bevakningsuppgifter