Per Hall: Vi var även nere i Humlegården, kommer jag ihåg.
F: Höll ni på till tolv, ett eller?
Per Hall: Ja, vi höll på ganska länge, men sedan så gjorde vi ett tillslag på ett, den här spelklubben.
F: Oxen?
Per Hall: Oxen, ja.
F: Så du var med på den?
Per Hall: Ja, det var, tidpunkt vågar jag inte säga, när det skedde, men så att vi höll på då i de här större områdena, vi samlades för att göra det här tillslaget och sen gjorde vi tillslaget.
F: Men ni fick inte sluta kl. 02 och gå hem?
Per Hall: Nej
F: Du var kvar hela?
Per Hall: Ja, vi var kvar, ja efter, kommer inte ihåg om vi gjorde nåt annat efter det här tillslaget eller inte, men sen fick vi åka in till station i alla fall och var i beredskap där när vi inte hade mera arbetsuppgifter.
F: Fram till morgonen eller?
Per Hall: Ja. Tidpunkten vågar jag inte säga, men det var ganska, framåt morgonen.
F: kommer du ihåg om ni ringde någon kollega då?
Per Hall: Ja, då ringde vi till Kalle östling, det vet jag, på morgonen någon gång, tidpunkten vågar jag inte säga.
F: Vem av er var det som?
Per Hall: Det var Stigson som ringde.
F: Och varför ni gjorde det, det har du inte funderat över?
Per Hall: Nej, det har jag inte. Nej, vi satt ju, vi var ju overksamma då, vi satt på bered och..
F: Det blev så att ni ringde till honom. Ni ringde inte nån annan kollega som ni visste inte var i tjänst?
Per Hall: Det vågar jag inte svara på, om vi gjorde eller inte.
F: Kommer du ihåg hur han reagerade då?
Per Hall: Ja, vad jag kommer ihåg så blev han väckt av telefonsamtalet och det var inte jag som pratade med honom, men man hör vid sidan av så här, att ja han hajade till och så här, men annars hur han reagerade exakt det vågar jag inte säga.